Det är dags för den årliga fotograferingen, en klassbild och så enskilda foton av var och en. Jag går tillsammans med "min" klass till den tillfälliga sal som används som fotoateljé.
- Och så av med alla kepsar, sa fotografen - och hatten också!
Eleverna protesterar, men fotografen har makten och pekar med hela handen.
Eleverna tar av sina huvudbonader och försöker hjälpligt stryka rätt håret och så är fotograferingen igång.
- Vad hände nu? Vart tog elevdemokratin vägen?
Jag försöker tänka snabbt. Som vanligt inom läraryrket måste beslut (rätta beslut) tas inom några få sekunder. Jag tänker - "är det något som bestämts tidigare när uppdraget gavs till fotografen?"
Under helgen blir jag mer och mer irriterad över det här och kan inte släppa det i tankarna. Inte tänker mina elever med kepsar och hatt köpa ett skolfoto som de inte tycker visar den egna identiteten! Bilden av dem själva är några de inte känner igen och som de säkert t o m kanske skäms över!
Himmel vad arg jag blir när jag tänker på alla fina ord om elevdemokrati som när det kommer till aktion ingen bryr sig om! Jag tog upp det med en av rektorerna idag, men jag fick ingen speciell reaktion, rektorn visste inte om något speciellt var bestämt med fotografen och - "det är väl bra att de inte har keps"!
Det värsta av allt är jag inte direkt frågade fotografen om detta var något som var överenskommit och inskrivet i köpeavtalet. Det är inte första gången som jag reagerar för långsamt - och jag kan bara försvara det med att alla beslut man tar måste fattas på sekunden och att det aldrig får bli fel beslut.
Hur går jag vidare med det här? Jag har svårt att släppa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar