Jag tjuvlyssnade på en farmor på tåget idag. Hon träffar nästan bara sina barn och barnbarn någon vecka på sommaren eftersom de bor ganska långt bort. Under hennes besök i somras hade de alla bänkat sig framför TV´n för att tillsammans titta och uppleva samma program, med kommentarer och småprat som man ofta gör.
Så blev det alldeles tyst och när hon började titta sig omkring såg hon mamman, pappan och äldsta barnbarnet knappa på sina mobiltelefoner, till synes helt borta i en annan värld.
– Jag blev så arg, berättade hon för sitt resesällskap och jag kände mig så utanför.
– Varför är jag här när ändå ingen vill umgås med mig, utan hellre väljer vänner på mobilen?! Det sa jag till dom också!
Är situationen unik? Nej – jag tror den är vanlig – tyvärr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar