Fem anklagelser

Ja, så fick jag idag min beskärda del av kritik från elever. Jag hade sagt att en elev var dum.
- Nej, jag har aldrig sagt att någon elev är dum, för jag tycker inte att elever är dumma.
- Jo, du svarade ”ja” när elev x sa att elev y ”väl var dum”!

Jag minns helt enkelt inte om jag sa ”ja”, men jag minns att jag sa till elev x att han också skulle arbeta under lektionen. Han hade inte ens datorn startad utan satt och tittade på elev y som jobbade med ett gemensamt arbete.
- Jag bör tänka på vad jag säger, anklagade de mig.
Vad blir följden? Att jag aktar mig noga hädanefter och tänker först innan jag säger något. Det blir inga skämt eller lättsamheter mer.

Det räckte inte med bara det direkta personangreppet. Jag gjorde powerpointbilder som jag ”bara läste från”. Jag försökte förklara att bilderna hade jag ju gjort för att det skulle vara lättare för eleverna att förstå vad som var det viktigaste från teoriboken - alltså ett stöd när de själva skulle läsa.
Vad blir följden? Jag gör inget sådant mer.

Tredje anklagelsen handlade om att de fick läsa 100 sidor i boken för prov. Jag försökte förklara att de 100 sidorna har vi ju arbetat med under 3 månader och jag hela tiden sagt att de måste läsa allteftersom vi arbetar oss igenom teoriboken.

Fjärde anklagelsen var att jag inte sa vilka sidor det var i boken som de skulle läsa.

Men – det finns ju en planering gjord för hela läsåret och där står det ju vilket kapitel som ska göras vecka för vecka!
- Ja, men det ska stå sidnummer också och förresten är det väl ingen som har kvar planeringen för någon kurs!

Femte anklagelsen handlade om att jag varit borta alldeles för mycket – en månad i sträck!
- Ja, jag var sjuk förra veckan, så sjuk att jag nästan hamnade på akuten – men mer har jag väl inte varit sjuk? Jag försökte tänka efter snabbt, men kom inte på att jag varit sjuk vid något mer tillfälle så jag förnekade att jag varit frånvarande en månad.

- Ja, men veckan före du var sjuk så var det ju höstlov också!
Vad svarar man då?
Utöver dessa två veckor har jag varit på möten vid 3 tillfällen – alla var jag kallad till.
- Vi har rätt till våra lärarledda lektioner!
- Ja och jag anser att årskurs 2-elever också ibland måste kunna arbeta även om inte läraren är närvarande.
Vad blir följden? Jag erbjöd mig att ge ersättningstid för de tillfällen jag varit kallad till möten.
Är det rätt eller?

Ja – jag vet bara att vara lärare idag är allt annat än lätt, för eleverna har väl alltid rätt!?

Nya idéer eller tagna?

Ny idé har framförts till rektor. En idé som ska genomsyra hela skolan och alla program! Vi ska bygga ett energihus! Skolan kommer att få en ny profil som handlar om hållbar utveckling och alla program ska vara med!

På "mitt" program har vi jobbat med smarta hem-temat i 1,5 år nu - det nämndes inte alls.

Det är konstigt att det blir så märkvärdigt och fint när en manlig lärare inom ett statusprogram för fram "nya" idéer som redan är gamla idéer hos ett obetydligt litet program med en kvinnlig lärare som jobbar häcken av sig för att få en boll att rulla.

Idag tycker jag att jag är väldens mest korkade lärare som inte slutade här redan för 10 år sedan! Hoppas att det går över när jag fått sova.

Diplomseminariet närmar sig

Det är hektiska dagar nu inför PIM-avslutningen. Trots att sista inlämning för arbeten var den 12:e november så droppar det fortfarande in sådana. Diplomen ska skrivas och skickas för tryckning och namnskyltarna göras i ordning.

Alla presentationer gjorda i powerpoint ska sorteras och läggas i mappar och mapparna ska ligga på 8 datorers skrivbord så alla kan sitta ned och titta på det man finner intressant. Alla filmer ska sättas samman till 2 långfilmer för att sedan visas i två salar.

Små PIM-kort med tider osv ska sammanställas och skrivas ut, för att sedan delas ut till alla deltagarna. Paneler i form av de utskrivna sidorna som utgör studiematerialet ska häftas samman för att sedan tejpas upp på torget. E-postlistan över pimmarna måste revideras så bara de som fortfarande finns kvar i utbildningen är med där.

Undrar om det är något som jag har glömt? Några skyltar kanske behövs också som talar om var man kan ta del av vad.

Stört

Idag hade vi tema-dag med årskurs 1 och 2. Det började med att vi såg en föreställning på teatern som handlade om jämställdhet och fördomar. Den var bra. De tre skådespelarna tog upp många av de vanligaste fördomarna på ett enkelt sätt. Något klädbyte, 3 gitarrer och en filmduk som ibland bytte bild var den rekvisita de använde sig av.

Efteråt följde vi upp med elevgrupperna både med samtal kring det vi sett och hört, och genomförde några andra värderingsövningar. Det blev ganska bra trots att eleverna inte gärna vill prata och föra fram sina åsikter.

När jag frågade vad föreställningen handlade om så sa en elev att det handlade om att vara snäll. Jag hade inte väntat mig det ordet, men vid närmare eftertanke och prat så förstod jag att snäll = tolerant och förstående.  En snäll människa accepterar att människor är olika och har en förståelse för varför människor är olika. Det blev en väldigt bra krok att hänga upp alla de fördomar som haglat över oss på.

En timme lyckades vi hålla i ett hyfsat bra efterarbete. Sedan orkade inte eleverna mer. De fick fylla i en utvärdering i form av 4 frågor och sedan ville de hem och sova. Klockan var då 13.30. Jag önskar att våra skolelever skulle kunna sova på natten så att de orkade med en hel dag i skolan utan att bli så otroligt trötta.

Summativ bedömning

Inhyrd resurs från universitetet ska lära oss att använda summativ bedömning och Blooms taxonomi. Han uppsöker varje arbetslag och diskuterar värdet i denna sorts bedömning.

Jag uppfattar det lite motsägelsefullt från skolledningen, då alla skolpersonal i kommunen i våras hade en studiedag som handlade om formativ bedömning, med tillhörande bok att läsa. Men det kan ju också vara en medveten strategi?! Eller så är det olika personer som drar i olika tåtar?
Som vanligt finns det en kamp mellan två synsätt för lärande i skolan. Det finns förstås ämnen och kurser där det går att använda summativ bedömning, men det förutsätter att kurserna är indelade i delar med tydliga avslut. Då kan man sätta betyg efter delmoment 1, 2, 3 och 4 t ex och därefter se vilket slutbetyg det blir.

Det passar inte för min kurs Webbutveckling. Där fortgår lärandeprocessen hela tiden och teori och praktik går hand i hand. Det finns inga delar som jag kan säga är färdiga och inte kommer att tas upp igen. Därmed blir kunskapsbedömingar (t ex i form av prov) aktiva instrument i undervisningen. En formativ bedömning ger underlag både för mig och eleverna att under kursens gång förbättra kunskapsnivå och undervisning.

Summativ bedömning ser jag mer som ett redskap för att lätt ranka skolor, elever och lärare och inte som det bästa sättet att främja själva lärandet. Det sätt att se på kunskap utifrån fakta, förståelse, tillämpning är ju heller inget nytt – så var det ju även i de gamla betygskriterierna. Det som man ser mer av nu är väl analys och värdering av den egna kunskapen.

Ja – inte kunde jag hålla tyst med mina åsikter, så lite körde jag väl över hans övertro på summativ bedömning.
Men visst går det att använda Blooms taxonomi. Jag har testat att föra in faktafrågor, förståelsefrågor, tillämpning, analys och faktiskt också värdering i en slags 6-ruters-tabell. Det kanske är bra att upprätta sådant/sådana dokument som helt täcker kursen.

Igång igen

V 44 = höstlov för eleverna och jag tog några dagar ledigt för att se och uppleva London. Därifrån hämtade jag hem en elak bacill som däckade mig helt 1 vecka och halvt förra veckan, men nu ska jag väl orka med även bloggen.