Fem anklagelser

Ja, så fick jag idag min beskärda del av kritik från elever. Jag hade sagt att en elev var dum.
- Nej, jag har aldrig sagt att någon elev är dum, för jag tycker inte att elever är dumma.
- Jo, du svarade ”ja” när elev x sa att elev y ”väl var dum”!

Jag minns helt enkelt inte om jag sa ”ja”, men jag minns att jag sa till elev x att han också skulle arbeta under lektionen. Han hade inte ens datorn startad utan satt och tittade på elev y som jobbade med ett gemensamt arbete.
- Jag bör tänka på vad jag säger, anklagade de mig.
Vad blir följden? Att jag aktar mig noga hädanefter och tänker först innan jag säger något. Det blir inga skämt eller lättsamheter mer.

Det räckte inte med bara det direkta personangreppet. Jag gjorde powerpointbilder som jag ”bara läste från”. Jag försökte förklara att bilderna hade jag ju gjort för att det skulle vara lättare för eleverna att förstå vad som var det viktigaste från teoriboken - alltså ett stöd när de själva skulle läsa.
Vad blir följden? Jag gör inget sådant mer.

Tredje anklagelsen handlade om att de fick läsa 100 sidor i boken för prov. Jag försökte förklara att de 100 sidorna har vi ju arbetat med under 3 månader och jag hela tiden sagt att de måste läsa allteftersom vi arbetar oss igenom teoriboken.

Fjärde anklagelsen var att jag inte sa vilka sidor det var i boken som de skulle läsa.

Men – det finns ju en planering gjord för hela läsåret och där står det ju vilket kapitel som ska göras vecka för vecka!
- Ja, men det ska stå sidnummer också och förresten är det väl ingen som har kvar planeringen för någon kurs!

Femte anklagelsen handlade om att jag varit borta alldeles för mycket – en månad i sträck!
- Ja, jag var sjuk förra veckan, så sjuk att jag nästan hamnade på akuten – men mer har jag väl inte varit sjuk? Jag försökte tänka efter snabbt, men kom inte på att jag varit sjuk vid något mer tillfälle så jag förnekade att jag varit frånvarande en månad.

- Ja, men veckan före du var sjuk så var det ju höstlov också!
Vad svarar man då?
Utöver dessa två veckor har jag varit på möten vid 3 tillfällen – alla var jag kallad till.
- Vi har rätt till våra lärarledda lektioner!
- Ja och jag anser att årskurs 2-elever också ibland måste kunna arbeta även om inte läraren är närvarande.
Vad blir följden? Jag erbjöd mig att ge ersättningstid för de tillfällen jag varit kallad till möten.
Är det rätt eller?

Ja – jag vet bara att vara lärare idag är allt annat än lätt, för eleverna har väl alltid rätt!?