Sista dagen före jul

Så var då den sista dagen på läsåret här. Jag arbetade intensivt och hann med både handledartid med el-eleverna och individuella samtal med ett antal teknikelever. Sedan var det jullunch i matsalen. Gott och fint ordnat.

Det var också avtackning av en NO-lärare som går i pension lagomt till jul samt 2 vikarierande lärare. …och som avslutning berättade rektor nr 2 att hon slutar till sommaren. Att rektor nr 1 slutar till sommaren visste vi ju redan.

God Jul!

Lönehöjningen och avslut

Ett par dagar före jullovet informerade rektorn mig och mina kollegor om den nya lönen, som nu var klar. Det hade bestäms 4 olika intervall.

2 = 2 %. 3 = 3 %. 4 = 4,2 %. 5 = 5,5 %.

Jag tillhör grupp 4.

- Jag har hört mycket gott om dig och PIM och därför har jag placerat dig där, sa rektorn.

- Jaha, ja och så vill jag att du säger upp mig innan året är slut!

- Ja – det är ju ett års uppsägningstid på mig och det blir ju lagom till PIM är klart nästa jul då.

- Du vet vad du vill du, sa rektorn och antecknade intensivt på ett litet papper.

- Ja - man får ju vara förutseende när det gäller arbetsbrist och uppsägning och har ingen förstånd att säga upp mig så får jag väl själv säga till att det ska göras!

Jag har inte sett till papperet än, för sen blev rektorn sjuk. Jag får väl ta tag i det igen när jag börjar i januari.

Nya reklamblad

Sent måndag eftermiddag fick vi se förslag på nya programreklambladen, producerade av en reklambyrå. Vi fick tisdagen på oss att lämna synpunkter. Det är orimligt liten tid att få dagarna innan terminslut, men jag tror att någon måste ha glömt att dela ut dem!?

Jag var inte på skolan på tisdag utan fick informationen på onsdag morgon.

- Nej – så kan inte bladet se ut!

Den första mening man möter säger: Om du vill lösa problem ska du börja på el- och enerigprogrammet! Jag läser och tänker att om jag var förälder så skulle jag absolut inte vilja skicka iväg mitt barn till skolan för att lösa problem – jag vill att barnet ska lära sig en massa bra saker inom en viss inriktning. Visst ingår det problemlösningar inom yrkesområdet, men det kan inte vara det första som man ska läsa på ett reklamblad.

Jag lyckades protestera så mycket att tiden förlängdes till torsdag. Idag på förmiddagen sammankallades alla i arbetslaget (en del på distans) hastigt för att med gemensamma krafter ändra det mesta av texten. Jag/vi måste uppfattas som väldigt besvärliga lärare – tror jag…..och är det konstigt att man är så slutkörd att man nästan stupar....

Viktiga lösenord

Ett fotonätverks medlemmars massantormning mot ett gymnasium där den ”skyldige” går har fått stort utrymme i media de sista dagarna. Lite förberedda var polisen dock, därför att eleven själv begärt skydd och fördes från skolan. Att många reagerar på kränkningar är ju sunt och välkomnas.

Det oroande är att många kan delta i skapandet av sanningar utifrån något som kanske bara en enda person uppfattat som en sanning. Den utpekade eleven säger att det inte är hon som har lagt upp kränkningarna som så många reagerat på. Kanske är det sant!?

I skolan har vi, från tidig ålder, en uppgift att lära barnen vikten av att hålla lösenord hemliga. Man delar inte på lösenord utan var och en har ett eget lösenord när man loggar in på skolans nätverk. Det är ett beteende och förhållningssätt som vi ska lägga grunden för. Jag uppfattar det som att det finns en nonchalans eller ”inte så viktigt”-inställning till att dela personliga inloggningsuppgifter med kompisar och pojkvänner/flickvänner. Jag hoppas att jag har fel.

Praktik

Att få 6 veckors praktik för elever som går datainriktning på el-programmet är riktigt svårt. Endast ett företag har varit villigt att ta samma elev under 6 veckor. Några företag erbjuder 6 veckor men då med två elever halva tiden var. De flesta företag ger oss bara 1 eller två veckor. Det tar en väldig massa tid i anspråk för den stackars lärare som ska försöka pussla så att eleverna får de 6 veckors praktik under höstterminen som krävs för ett fullständigt betyg.

Vi har också elever som inte kan tänka sig att ta en praktikplats utanför den lilla bruksorten. Att fara 6 mil till den större staden är nästan som att behöva resa till månen. Å andra sidan är det ju även svårt att få praktikplatser där också, för där konkurrerar man ju med de skolor som finns där. Tänk vad lätt det är tycka att allt är rätt och bra när man konstruerar regler och krav i styrdokument, men så svårt det kan vara när det tänkta ska förverkligas.

Knarkar elever?

- Det ligger något där!

Eleven nickar med huvudet bort längst en bänk.

Läraren tittar – en spruta!

Skolan är skyldig att anmäla till polisen som kommer och hämtar sprutan.

Jag hoppas att den bara blivit lagd där för att provocera på något vis och att det inte är ett bevis på att vi har någon elev som knarkar på skolan! Måste allt som kan hända hända nu?

Trygghet?

På små orter finns ingen polis på kvällar och nätter! Hur har det kunnat bli så? Om man blir knivskuren och håller på att förblöda så är utgör själva hotbilden ett hinder för ambulans att komma. Polisen måste vara med – men polisen måste kanske åka många mil – kanske en hel timmes resväg. Är det polismyndigheten själv som bestämmer var poliserna som finns ska tjänstgöra och när? Jag vet inte det men det måste väl vara renad idiotin att ta bort både poliser och sjukvård på kvällar och nätter bara för att orten är liten? Människor måste kunna få välja att få bo i stora eller små samhällen och ha åtminstone liknande service för trygghet och överlevnad. Det är otrevligt att inte kunna släppa tanken på att den knivskurne eleven kanske hade överlevt om han fått snabb vård! Och – det här är ju bara en händelse på en plats i Sverige. Så mycket det finns i vårt samhälle som man inte förstår! Ännu en undran; är det mer man inte förstår idag än vad det var för 10 år sedan, 20 år sedan ......??

Utvärdering av PIM

Nu har jag lyckas att skapa frågor för utvärdering av PIM. Frågorna ska skickas till de pimmare som har fullgjort utbildningen (66 st), till de som inte lyckats fullfölja utbildningen (36 st) och till deras chefer. Det är angeläget att få ut det åtminstone 1 vecka före jul, så kan det kanske finnas en chans att få frågorna besvarade innan julledigheten.

Jag tycker det är ganska roligt att både skapa utvärderingsmaterial och att sammanställa resultaten, så det känns ju bra att jag nu till sist fått förtroende för att göra sådant arbete. Jag har valt att nästan bara ha öppna frågor, vilket ju är lite vanskligt för jag kan få en herrans massa jobb med att ta hand om det. Å andra sidan finns ju möjlighet att få så mycket mer intressanta svar som man själv kanske inte tänkt på. Än en gång kommer jag att använda mig av Googles formulärtjänst – både bra och gratis!

Barnet formas..

Så rullar vardagen på igen. Den dödes mammas pojkvän sägs vara häktad misstänkt för mord.

Jag har nyss läst boken som barnuppfostrings-"specialisten” A Wahlgrens dotter skrivit (Felicia försvann). Jag tror att det är den hemskaste bok jag läst. Läs den och försök förstå hur det är möjligt att en människa kan lura en hel värld! Eller fanns forskare som försökte säga att ”så gör man inte mot barn”, fast de inte lyckades överrösta henne? Vilken tur att jag aldrig varken köpt eller läst en bok skriven och utgiven av A Wahlgren!

Jag kan inte låta bli att tänka på att det är slumpen som gör var man föds, växer upp och formas till samhällsmedborgare. Om man då hamnar i den värsta av miljöer – hur svårt kan det inte vara att börja klättra och trampa vägar på nya stigar....

Mord?

Det som inte får hända har hänt. En ung människa dog i natt – och inte en naturlig död.

Hela skolan blir upp och ned och flaggan vajar på halv stång….Inga vanliga lektioner kan hållas…

Innan skolan börjar och innan personalen vet något så vet de flesta elever – hur då? Facebook! Där vill alla vara med och uttrycka sin förtvivlan och också avsky….och där skapas sanningar….men vad är sanningen?

Facebook är ett kraftfullt instrument på flera olika sätt, men sanningen utifrån den mördade elevens point of view får vi aldrig veta. Den är ett förskräckligt samhälle som en del unga tvingas leva i…och dö i….

Trött

2 veckor kvar och tröttheten har anfallit med full kraft! Efter PIM-avslutningen ska utvärdering göras men hur få till en mötestid där 5 personer har ”fri” tid samtidigt? Just nu ligger det 3:e förslaget ute. Egentligen är det väl dumt att stångas med det omöjliga att försöka träffas ”in life” när teknik finns. Jag ska sammanställa ett formulär för utvärdering och skicka ut för kommentar och revidering idag. Då är just den biten säkert klar innan vi avslutar den här jobbarveckan.

PIM avslutning

Så var då den första pim-utbildningsomgången klar. Torsdag kväll firade vi de 66 pedagoger från förskola till vuxet lärande som klarat av t o m nivå 3 och därmed får sitt diplom. Det var en riktig trevlig sammankomst där man kunde se/höra på alla de inlämnade informationsbladen, presentationerna och filmerna.

Efter att ha ätit en lättare måltid fick vi en föreläsning av docent Christina Olin Scheller som pratade om hur unga idag utvecklar sitt språk och sitt skrivande genom Internets speciella möjlighet att möta fiktion. Nu är den grundläggande IT- och mediekunskapen nådd hos oss, så nu väntar nästa steg; hur förhåller vi oss till allt informellt lärande som sker hos våra barn och unga? Barn och unga idag nöjer sig ju inte med att vara konsumenter – de kräver att också få vara producenter.

Vi tittade gemensamt på några utvalda filmer som speglar den pedagogiska verksamheten på olika skolnivåer och därefter delades diplomen ut.
- Rama in diplomen och spika upp dem på en vägg där alla – kollegor, föräldrar och elever – kan se dem. Ta bara ned och med tavlorna när det är dags för löneförhandling – var mitt råd.