söndag 27 oktober 2013

ETG - något för oss?

Igår ringde min kollega på el-programmet - bara för att fråga hur jag mådde! Så snällt och omtänksamt!

Han berättade att arbetslaget skulle åka med båt till Åland nästa vecka och vara med på en ETG-konferens ombord på båten. Man kallar resan för "El-branschens kompetensbåt", om jag förstod rätt. Elteknikbranschen (ETG) har många partnerskolor i Sverige och el-programmet hos oss funderar på om det skulle gynna dem att vara med där. Det kostar tydligen 2000 kr per år och elev. Företagen är med och kvalitetssäkrar innehållet i utbildningen och när man som elev klarat ETG-examen erhåller man sitt yrkesbevis i samband med sin examen och kan antällas som första-årsmontörer direkt.

Hoppas att resan blir riktigt innehållsrik och att det är något bra att gå med i som kan gynna branschen och programmet på vår skola! Oh, vad gärna jag hade velat följa med!

torsdag 24 oktober 2013

E-cigarretterna har kommit ända till TV-nyheterna nu

Hörde på TV idag att en skola i Malmö upptäckt att e-cigarretter används av eleverna. Rektorn tog raskt beslutat att se dessa cigarretter som vanliga cigarretter och därmed förbjuda eleverna att "röka" dem i skolan. Han menar att e-cigarretterna kan vara inkörsporten till att börja röka vanliga cigarretter. Vilken klok rektor! Jag och en kollega på min skola försökte ju informera om det här problemet på vår skola förra året, men där var liten reaktion.

Orolig för PIM

Jag har ganska mycket e-postkontakt med pimmaren nu, men vet ändå inte riktigt hur läget är? Jag har bett alla att maila mig och berätta var de befinner sig men under den här veckan är det endast 17 st som har gjort det. Och inte får jag svar på frågan om det finns pengar till föreläsare till examinationstillfället heller. Det känns ganska hopplöst det här. Jag tänker försöka åka till arbetsplatsen på måndag kväll för att supporta, men jag vill ju väldigt gärna veta i förväg om någon tänker komma, för det är 1 timmes enkel resväg. Det är väldigt frustrerande att tycka sig ha ansvar - men inte vara chef! Jag vet inte hur många gånger under de här två pim-åren som kollegor och även andra chefer sagt till mig att "ta inte på dig det, det är inte ditt ansvar". Men hur skulle jag kunna låta bli när det står mer än 100 pedagoger mitt i en utbildningsprocess och litar på oss som skall hjälpa dem till målet!

Idag fick jag in en liten film om Gubben Röd och Gubben Grå, en helt underbar liten saga där fingrar med små mössor på var aktörerna! Det var till synes en mycket enkel film, men helt ypperligt skapat rakt igenom! Då blir jag så glad och tänker att bara av att få glädjen att ta del av några sådana här arbeten är värd allt annat kring denna kommunsatsning som började storslaget, men sakta rinner ut i sand.

onsdag 16 oktober 2013

Plocka upp trådar och börja nysta

Igår var sista dagen för anmälan till kurser på Högskolan. Jag anmälde mig till "Webb och digital bild", 15 p, kvällstid. Det valde jag för att jag tycker att det är roligt att hålla på med just sådant och vill lära mer om det. Hoppas nu bara att kursen inte blir inställd därför att det är för få anmälda!

Så kontaktade jag också en av mina före detta lärare på universitetet, Ulf Blossing, nu docent vid Göteborgs unviversitet, för att berätta vad som kan hända när man utbildar sig så att det inte längre finns plats för en på arbetsplatsen. Jag bad honom också om tips på passande föreläsare till pim-avslutningen i november. Nu ska jag kontakta hans tips som är lärare på Fridaskolan i Göteborg och doktorand i pedagogik - spännande!

torsdag 10 oktober 2013

PIM-behov

Nu har jag examinierat ytterligare en pimmare. Och nu gör jag inte uppgifterna "gratis" längre. Det kom ett mail; ..vi behöver dig, vi ersätter dig...

Det känns riktigt bra. Jag ser pengarna som beviset på att jag faktiskt fortfarande behövs - åtminstone till det här arbetet. Men - jag har tappat fart - 3 månader - när jag inte riktigt har vetat vad och om något önskats av mig när det gäller just pim. Jag får väl börja med att söka föreläsare till festen i slutet av november. Om jag inte lyckas inom denna korta tid så tänker jag föreläsa själv och då kommer det att handla om "digital kompetens".

onsdag 2 oktober 2013

Skriv gärna kommentar

Det är fortfarande några som läser min blogg trots att jag nu är s k "arbetsbefriad" under uppsägningstiden och inte är lika flitig med inlägg som tidigare. Jag har ändrat på inställningarna så att det nu är möjligt för de som läser att skriva kommentarer, så kommentera gärna om det är något du läser som berör.

Prioriteras utbildning?

Missnöjet med hur barn med autism och Aspergersymptom blir omhändertagna i skolan blir allt mer uppmärksammat i media. Problemet tycks ligga i outbildade lärare, både i grundskola och gymnasium. Det krävs en ytterligare kunskap, förutom ämnes- och ordinär pedagogisk kunskap, för att kunna möta dessa barn och ungdomars behov.

Det var ett sådant jobb som jag i juni månad blev erbjuden av rektor. Det är ju smickrande att tänka att de ansåg att jag skulle kunna göra det arbetet, trots att jag inte har någon sådan specialutbildning. Eller är det så att specialkompetenskravet kommer efter organisationskravet? Nu ser jag åter mönstret om de två rivaliterande makterna i vår tid; människans behov och marknadens (ekonomins) krav. Men – vi är alla fria att göra val – val som faktiskt påverkar samhället – både på individnivå och i stort.

Jag tycker att jag gjorde rätt som inte tackade ”ja” – trots att jag nu sitter här och längtar tillbaks till möjligheten att praktiskt få påverka i vardagen!

tisdag 17 september 2013

Åtgärdsprogram - krav försvinner

Läste i Lärarnas tidning att lärare ska slippa skriva åtgärdsprogram, för elever som riskerar att inte nå godkänt, fr o m vårterminen 2014. Istället ska eleverna ”skyndsamt få stöd”, först av läraren och om inte det räcker också av specialpedagog. Utbildningsministern kan konstatera att åtgärdsprogram inte har lett till att eleverna lärt sig mer!

Det vet redan vi som är pedagoger och arbetar med ungdomar som inte når godkäntnivå! Roligt att kunskapen också nått utbildningsministerns öron. Det torde vara självklart för alla att en specialpedagog ska använda sina pedagogiska specialkunskaper, praktiskt i mötet med eleverna. På vår skola har specialpedagogen till 90 % använts för att skriva åtgärdsprogram och följa upp dessa genom korta ”hur går det-samtal” med eleverna. Vid sådana samtal beter sig eleven som han/hon vet förväntas och lovar allt det som förväntas. Sen blir det inget mer…..

”Att skyndsamt få stöd” – skyndsammare än under lektionen kan det väl knappast bli och på vår skola finns också extrastöd flera gånger i veckan, men eleven måste själv både vilja och också faktiskt gå till dessa stödtimmar.

Arbetslag = arbetskamrater

I lördags var mina arbetskamrater från el-arbetslaget hos mig. Jag saknar dem väldigt mycket.

Som datalärare på en liten skola har jag varit en del av hela skolan. De senaste 2 -3 åren har jag varit handledare för el-elever och blev på det sättet allt mer involverad i arbetet på just el-programmet. Där hittade jag de rätta förutsättningarna för att kunna utveckla arbetslagstänket.

Jag kom nu för första gången på över 16 år att tillhöra en liten grupp lärare som alla ville utveckla arbetet åt samma håll. Jag är nu ännu mer övertygad om att programarbetslag som innehåller lärare från olika ämnesområden är lösningen på mycket i skolan. Idéer om utveckling och drivande av nya idéer är nästintill omöjligt för enskilda lärare – men i arbetslag går det. Det är i arbetslaget som man finner inspiration, kraft och stöttning. Allt detta bidrar till att arbetslaget också har större förutsättningar att lösa alla de problem som kan uppstå i en elevgrupp.

Jag fick nu chansen att tala om att jag saknar mitt arbeslag, att de betytt mycket för mig, speciellt sista året och att de inte får lämna mig nu.
- Snart kallar jag till fortbildningsträff på vårt fina museum, sa jag. Där visas ”1001 inventions” – en vandringsutställning som visar några av de skatter som ligger i den muslimska civilisationens kultur- och vetenskapshistoria. De lovade komma!

torsdag 12 september 2013

En gång lärare...

En gång lärare - alltid lärare!? Jag gick för att handla min första arbetsfria dag i staden.

En man tittar på mig och frågar lite försiktigt om jag kan hjälpa honom med – något med pengar och telefon, han räcker fram sin nya fina telefon till mig.

Vänta – glasögon på först. Så förstår jag att han har fått en kod som ska slås in för att pengar ska överföras. Vi läser och vi försöker göra som det står – flera gånger. Hur är instruktionen skriven egentligen? Efter alla siffror ska det ju vara staket förstås, men på instruktionen står ”ok” knappen före staketet. Jaha ja – det är ju en sak man bara ska kunna!! Men skam den som ger sig, vi knappar på och …så har vi klarat det – hurra!

- Är du lärare, säger han och tittar på mig. Jag blir lite förvånad och säger att ”ja och kan du gissa vad för sorts lärare?” "Nu har jag fått lära mig något nytt av dig!" Sedan pratar vi lite om allt. Han kom från Syrien för 11 månader och hade gått SFI i 6 månader och kunde redan svenska riktigt bra. - Jag lyssnar mycket när andra talar, sa han, och försöker lära mig därigenom.

Så tog vi farväl och gick åt varsitt håll.

Jag hade inte gått mer än 500 m så stötte jag på ett gäng förvirrade gymnasieungdomar som inte visste var och hur de skulle gå.
- Behöver ni hjälp, frågade jag.
- Jaa, vi har blivit utskickade för att med kartas hjälp hitta pinnar. Det är ett slags friskvårdsprojekt som kommunen bedriver och innebär att man just letar pinnar med bokstäver på.
- Okey, sa jag, följ med mig, jag ska bara lämna mina kassar hemma så ska jag följa med er. Det är ett strålande väder och väldigt lämpligt att vara ute och gå med ett gäng glada ungdomar i. Jag som just förlorat ”mina egna” ungdomar, tog nu chansen när den yppades. De gick i stadens privatgymnasium och idrottsläraren satt inne på rummet och väntade.

Jag kunde ju inte låta bli att förhöra mig om vilken teknik de hade och fick veta att de hade bärbara datorer men inte lärplattor, det hade bara lärarna köpt sig.
- De måste ju först lära sig själva använda dem, förstår ni väl, sa jag och skrattade.

Ja – så fick jag vara till nytta idag också – hurra! Och fick lite mer kunskap på köpet!

Tillfälligt tillbaka

Igår var jag tillbaks på brottsplatsen för första gången efter att jag blivit utkastad med badvattnet.

Oj – jag kanske skulle satsa på att bli deckarförfattare!

Men både jag och datasalen försvann i ett utkast! Utan att nästan ingen på skolan visste om det - gissa förvirringen (frustrationen) som uppstod vid höstens uppstart när 1/3 av eleverna inte har egen dator eller ens tillgång till en dator! Eller när det inte finns någon på plats som kan ordna nya konton eller låsa upp låsta konton.

Det gick bra att gå in där igen i alla fall – jag gick dit på eftermiddagen när inga elever och knappt några lärare var kvar. Det räckte väl med den information jag fick av de jag mötte! Jag var saknad- tack!

Det som gjorde mest ont att höra var att inte rektor hade informerat om att jag slutat. Inte ett ord hade sagts på uppstarten. Rykten fick gå mellan munnar och öron. Trenden håller i sig; det som är besvärligt ska tystas ned så glömmer vi.

Jag stötte på ett nytt ansikte – den nye ivik-läraren i svenska och sa att jag hade haft eleverna någon timme i veckan och frågade om han sett det de gjord då – det visste han såklart inte något om. Hur skulle han veta det när ingen annan i skolan vet att i träskåpet i datasalen finns en hylla full med ivik-elevers pärmar. I pärmarna finns deras första stapplande texter på svenska, värdefulla för dem och värdefulla för den som ska fortsatt lära dem ett nytt språk. Han var förstås jättetacksam för att jag visade och berättat hur jag hade tänkt och gjort.

Halva min personliga arbetsplats fanns kvar så jag kunde starta datorn och hämta det som behövdes för pim-träffen som var anledningen till att jag åkte till skolan. Jag ville prata med de andra pim-handledarna om situationen, men det blev knappt någon tid till det. Det där med pim verkar rinna ut i sanden…..

torsdag 5 september 2013

Pim-jobb eller inte?

Idag har jag skickat iväg planeringen (som jag tidigare initierat) angående höstens pim-träffar till de drygt 100 pedagoger som är igång med utbildningen. Jag har också läst och bedömt 2 pimmares inlämnade arbeten - båda blev godkända. Men ska jag göra det - egentligen? Jag är ju "arbetsbefriad" och pim-arbetet låg i min tjänst.

Jag slits mellan vad som enligt papper är rätt och vad som enligt mitt samvete är rätt. Det vore väl bättre att jag arbetade som konsult åt kommunerna!? Ja - på onsdag nästa vecka är det pim-möte och då ska jag åka dit och prata med de andra handledarna om hur vi ska göra framöver. Det skulle ju vara intressant om någon chef för kommunens pim-satsning också kom, men det händer nog inte. Jag känner mig som en svikare när jag tänker på pim-arbetet, fast egentligen är det väl chefen för pim-satsningen som svikit mig?

onsdag 28 augusti 2013

Drygt 2 veckor

Nu har mina kollegor - eller före detta kollegor - varit igång mer än 2 veckor och jag har fortfarande inte landat i att jag inte får vara med. Jag vet inte hur det ska gå med de över 100 pim-deltagare som är igång. Vi är tre som aktivt arbetar med pim-utbildningen, men jag har alla listor och allt material och behöver få prata med de andra och lämna över arbetsmaterialet till dem. Jag har bett om en tid för det och väntar på svar. Då och då dyker pim-e-post upp i min brevlåda och jag svarar förstås på dem, men det känns olustigt att inte riktigt veta hur jag ska hantera det hela.

Fy, vilket dåligt avslut jag fick på min långa tjänstgöring i kommunen! Jag måste på något sätt mer få berätta om hur det kan gå när man fortbildar sig mycket och ingen rektor vet hur sådan kunskap ska tas tillvara. Det är tur att jag fortfarande inte tvivlar på vad jag kan, för då hade jag helt gått under nu!

Tankar den 12 juli..

Att få avsluta ett arbete så här abrupt efter 18 år känns väldigt snopet, oförståeligt och väldigt besviket. Jo, jag bad själv om att bli uppsagd i julas av rektor, men inget hände och ingen rektor har pratat med mig innan själva uppsägningen. Det var inte alls på tal när jag hade lönesamtalet under våren. Det är riktigt frustrerande att inte få göra klart det som jag påbörjat. Hur jag än vrider och vänder på allt, så kommer jag fram till den slutsatsen att det jag gjort sista året inte har något värde utifrån rektorers point of vieu, utan kan skippas. Jag förstår inte hur jag skall komma till normalläge igen.
Ja, jag vet att det var jag som valde detta alternativ, men det andra alternativet innehöll ingenting av det som jag själv tycker att jag är väldigt bra på och brinner för. Jag måste försöka inse att jag fick ett sista år, när jag mycket arbetade med skolutveckling på många olika sätt. Ingen av de tre rektorerna såg det, men jag själv känner en god tillfredsställelse för det arbetet. Och det där viktiga som inte blev klart …..ja, jag måste försöka släppa det….

tisdag 2 juli 2013

Förstelärare - 6 tjänster

Idag har rektor skickat ut mail om möjligheten att söka en av 6 st förstelärartjänster. Jaha, var det därför som jag inte kunde få fortsätta göra det jag redan gör idag? Nu blir jag än mer förvirrad!

Det här är de 6 områdena som man kan söka förstelärartjänst till;
  1. Teknik och entreprenöriellt lärande
  2. IT som pedagogiskt verktyg
  3. Bedömning för lärande utifrån nationella kunskapskrav
  4. Matematik
  5. Systematiskt kvalitetsarbete i vardagen
  6. Lärarledarskap/elevinflytande
Teknik och entreprenöriellt lärande – ja det är ju precis det vi håller på med på el-programmets smarta-hem-tema.
IT som pedagogiskt verktyg – ja, skulle kunna skriva 100 sidor om det…
Systematiskt kvalitetsarbete i vardagen – ja det var ju precis det jag ville fortsätta med tillsammans med kuratorn.
Lärarledarskap/elevinflytande – ja det var ju det uppdraget på universitetet handlade om och som skulle knytas till skolorna.

Det känns riktigt surt just nu!

Fast, det är något som är konstigt. Längre ned på papperet står det att det är semestertjänst – hur går det ihop när det högst upp står att förstelärarna till övervägande del ska arbeta med undervisning? Ska tjänsterna göras om till semestertjänster eller ska det vara kombinerat ferie-och semestertjänst?

Möte 3 kommunen

Vad ska jag göra?

Jag vill inte sluta före jul. Jag har så många påbörjade saker som jag vill göra klart. Det ligger 300 enkäter på skrivbordet också, där jag frågat eleverna om deras datoranvändning under LÅ 2012-13, förutom allt det andra jag nämnt.

Från arbetsgivaren finns inte intresse för något av detta som jag faktiskt har utbildning för, utan istället erbjuds jag uppgifter som jag endast till del har kompetens för. Det finns säkert lärare på skolan som är mer kvalificerad än jag att ha både kurserna och specialeleverna och då ska de ju naturligtvis också ha de arbetena. Detta säger jag vid sista mötet med personalchefens ställföreträdare och där 2 rektorer och 2 fackrepresentanter är med. Så jag väljer att bli arbetsbefriad med 6 månadslöner – men – fram till 12 augusti har jag väl intjänad semester, så det blir väl inte rätt att säga 6 månadslöner fram till 31/12!?

Jag är nu arbetsbefriad och slutar min anställning 11 februari 2013, men inte känner jag mig som en vinnare inte. Det tog 8 dagar och 3 möten och allt startade med att jag ville ha ett intyg för att kunna göra ett jobb på universitetet som skulle gagna min skola. Man slutar aldrig förundras över all slags frånvaro av logik.

Möte 2 kommunen

Idag är 2 rektorer med och 2 fackliga representanter när vi ska träffa personalchefens ställeföreträdare.
Vad vill du göra?
Jag har skrivit ned på ett papper vad jag vill göra.
Jag vill fortsatt arbeta på el-programmet. Jag vill driva arbetslagsbygget vidare och jag vill driva "smarta hem-temat" vidare. Jag vill helt enkelt fortsatt utveckla el-programmet!
Jag vill fortsatt arbeta vidare tillsammans med skolans kurator för en bättre arbetsmiljö, gå vidare utifrån enkätsvaren, till introduktionsdagarna, klassråd och elevråd.
Jag vill utveckla ett integrerande mellan IVIK-elever och elever på programmen. Jag har en idé om hur det ska gå till.
Jag vill... (här blev jag halshuggen)..
- Vi kom hit för två saker, säger rektor, vilka kurser du ska ha och uppsägningen!

Rektor 2 säger att jag inte kan få arbeta på el-programmet för det är det program som har minst elever/lärare och dessutom är deras lokalhyra skyhög!

Nej, nu måste jag säga emot. Om det finns en elektriker och det går kurser motsvarande 700 poäng och ingen annan än elektrikerna har kunskaper för hålla i de kurserna - hur i hela fridan ska han få tid över till administrativt arbeter? Det spelar då ingen roll om elevantalet är 7 eller 27, kurserna måste köras ändå och de tar 700 poäng. Och PIM - ja det är bara ett par timmar i veckan! Jaha!?

Jag har att välja på att ta de två kurserna (som från början rektorn sa väl inte riktigt var mitt kunskapsområde) och de två eleverna med särskilda behov (som jag absolut inte har utbildning för) eller bli arbetsbefriad och få 6 månadslöner. Möte igen om 2 dagar.

Möte 1 kommunen

En rektor och 2 fackliga representanter är med på möte med ställföreträdare för personalchefen. Det finns 2 kurser till dig, vilket är lika med 38 %. Personalchefens representant undrar om inte grundskolan har ett behov av mina kunskaper. Hon återkommer till det några gånger. Hur mycket tid PIM är vet ingen, utom jag som trodde att jag har vetat det i 1,5 år nu, nämligen 20 %. Min facklige företrädare säger att el-programmet har fortsatt behov av mitt arbete och jag kan nog uppskatta tiden som jag lagt ner där detta år åtminstone är 20 %. Rektor får till uppgift att inför nästa möte höra hur mycket tid PIM är och hur mycket tid el-programmets behov är.

Eftersom jag är mitt uppe i en PIM-omgång nu och som ska avslutas till jul, så vill jag gärna arbeta åtminstone fram till jul. Jag erbjuder därför ett sådan alternativ att jag arbetar heltid fram till jul och att jag därefter får 4 månaderslönder. Arbetsgivaren skulle ju då "tjäna in" 2 månadslöner åtminstone, samtidigt som PIM-arbetet skulle bli stlutfört. Fortsättning följer.

måndag 24 juni 2013

Nytt jobb?

Universitetet söker 20 ledarskapsdidaktiker för lärarutbildningen - jag sökte och blev kallad till intervju. Jag behövde ha ett intyg med från skolan att jag var anställd och att de tillät att jag i min tjänst fick utföra uppdraget på universitetet 5-6 dagar per år. Jag blev snabbt kallad till rektorerna som sa "tyvärr har vi bara 38 % tjänst till dig och egentligen är ju de två kurser som vi satt på dig inte riktigt dina kunskapsområden heller!

Imorgon ska jag på intervju - hur gör jag nu? Jag mailar universitet och säger som det är att jag inte kan ha något intyg med mig och jag förstår om det då inte kan bli någon intervju av. Döm av min förvåning när de ändå vill att jag ska komma!

Jag har allt emot mig (åldern och ingen tjänst) men bestämmer mig för att vara riktigt stolt och glädjas över att jag faktiskt är en av de utvalda som kom så långt. Jag borde vara 10 år yngre, för det hade varit en väldigt rolig uppgift som jag tror skulle ha passat mig bra.

Studenten 2013

Så blev det ännu en skolavslutning! Den sista för mig, tror jag ganska säkert. Det var 148 elever som tog studenten i år och nästan allihop har jag haft i kursen Datorkunskap. Det är så roligt att stå där i trappan och hälsa alla elever (var och en) lycka till när man åtminstone litegrann har lärt känna dem under studietiden.

Men före den där sista promenaden nedför trappan har alla elever fotograferats, haft gemensamhetstid tillsammans med mentorer, ätit lunch tillsammans, haft mösspåtagning, lyssnat på musik och olika tal och en del har fått stipendier. Det var ingen fylla i år heller - andra året i rad som vi lärare slipper ta hand om flaskor. Det är riktigt bra! Mindre bra var att prästen glömde bort vad han skulle säga!?

Här på bilden väntar eleverna på att få gå ut till väntande släkt.


Vi önskar dem verkligen lycka till och vi hoppas att de kommer in på vidare studier eller hittar bra arbeten. De flesta åker runt staden några varv på ett lastbilsflak och jag kunde läsa på el-elevernas lakan som hängde längst sidan; Följ strömmen - gå ut i arbetslösheten! Det är säkert så, att trots den lilla skämtsamma med "strömmen" så är det många som inte hyser så stort hopp till att kunna få arbete med en gång. I den bästa av världar skulle varenda en av dem börja ett arbete eller komma in på vidareutbildning - det vore ett samhälle att vara stolt över! Ungdomarna är definitivt värda det!

lördag 22 juni 2013

Nya betygsgrader

Jag hann med att brottas med de nya betygen innan jag avslutade min lärararkarriär. Det var både svårt och roligt.

Jag har läst kursmål och betygskriterier och jag har upprättat matriser för att kunna sätta rätt betyg på elevernas kunskaper.

Jag tycker att det är svårare nu med E, C och A och däremellan D och B och i värsta fall F. Det går säkert bättre när man har gjort det några år, men frågan är om det har något mervärde. Det borde faktiskt räcka att sortera kunskaper (elever) i G-, VG- och MVG-högar.....i värsta fall i en IG-hög också.

Jag vet inte om jag hamnade precis rätt, men jag har i alla fall verkligen försökt att göra såsom det skrivs på skolverkets hemsida - och jag tror i alla fall inte att jag har satt för lågt betyg på någon.

4-5 regler

Personalen (skolan) ska bestämma 4-5 regler som ska gälla och som ska skrivas på tavlor som ska finnas utanför varje lektionssal.

En av reglerna är att inte äta och dricka i lektionssal. Äter och dricker gör man i cafeterian på skolans torg eller i matsalen förstås när det gäller lunchen.

Det är väl alldeles självklart!? Nej - inte alls. En del program har ju hemklassrum med kaffebryggare. Inte kan man förbjuda dem att dricka kaffe!

Och....vad gör man med lärare som måste ha en kaffekopp i handen för att kunna genomföra en lektion då?

Det är precis som med kepsarna - ska de få vara på eller måste de av?

Och....hur gör vi med mobiltelefonerna? Mobiltelefonerna ska vara avstängda. Hur gör man för att kontrollera att de är avstängda? Jo - jag vet hur man gör - men ska det ingå i undervisningstiden att kontrollera för varje elev? Ska jag stå i dörren och kontrollera?

Tänk att det alltid finns problem att brottas med - föremålet ändras bara från en tid till annan.

Introduktionsdagarna

Hur ska vi använda introduktionsdagarna för årskurs 1 på bästa sätt? Jag anmälde mig till att arbeta fram ett bra koncept. Vi behöver hitta en väg fram till skapande av en bättre arbetsmiljö för både elever och personal.

Första dagen ska vi använda vår fina park och ha olika lekar för att lära känna varandra och börja bygga upp en "vi-känsla". Så många som möjligt av personalen ska vara med och vi ska också grilla tillsammans.

Andra dagen är vi inte klara med ännu. Jag skulle vilja att vi använde hela dagen till de områden som elevenkäten innehåller; normer, värden, språkbruk, diskriminering, trygghet, trivsel osv. Tillsammans skapa de planscher som en del lärare varit på föreläsning av Stefan Hertz och fått tips om.

Nej, högst en timme får det ta av andra dagen, säger en del. Det är så mycket som måste gås igenom som kodlås, arbetsplatser, scheman mm, mm.

Ja, aldrig går det att göra på nytt sätt, det är tryggt att gå de gamla hjulspåren. Vad blir följden? Samma hjulspår vad gäller arbetsmiljön också?

tisdag 4 juni 2013

Projektarbete

Vi är glada för att kursen ”Projektarbete” inte längre finns kvar i GY11. Det är näst intill omöjligt för allt för många elever att skriva en projektrapport. Bakgrund, syfte, teori, arbetsbeskrivning, resultat och bedömning av arbetet är rena grekiskan för eleverna. Vi lärare har 7 h för att stödja dem och i de sju timmarna ingår både stöd för uppstart, stöd under arbetets gång och stöd med rapportskrivandet. Är det någon enda människa som kan tro att 7 h räcker för detta?

En elev började i februari 2012 för han ville ha ett sommarlov på sig för att bygga en dator. Hans projektrapport var nästan klar idag, 1 år och 3 månader senare. Jag säger nästan för den egna bedömningen var för dålig. Betygen sattes i fredags och på det praktiska arbetet har han ett klart VG, men rapporten måste ju också leva upp till den nivån. Jag hoppas att något mer finns i min maillåda imorgon bitti.


Så har jag två elever som också har gjort det praktiska arbetet, men som har delar av rapportskrivande kvar. Än så länge är betyget satt till IG…..

Den fjärde eleven satt jag bredvid 1 h idag för att få honom att skriva sin beskrivning av arbetet och ändå fattas en liten del i teorin. Frågan är nu bara hur mycket mer jag skall orka pusha på.

tisdag 28 maj 2013

Skratt och gråt

Det är sista dagen med målareleverna som jag haft i kursen webbdesign. Det är sista gången som jag haft den kursen, för den finns inte kvar i GY11. Vi dricker coca cola och äter bullar och glass. Jag kommer att sakna dessa glada, positiva och roliga eleverna. En gång skrattade eleven L så mycket att han inte kunde sluta skratta! Det är sådana här elever som gör att man orkar med allt det andra....

- Jag måste hämta ett glas till. Deras karaktärsämneslärare kommer för att också ha det lite festligt tillsammans med oss.

Jag öppnar dörren till personalrummet och möts av en storgråtande yngre kollega.
- Men hur är det, säger jag, och kramar om henne.
- Du kan följa med ut till min lilla fest om du det kan göra dig lite gladare, försöker jag.

Det finns flera kollegor där som redan tagit hand om henne, så jag hämar mitt glas och återvänder till eleverna.

Efteråt tycker jag mig höra att orsaken är något som jag inte kan skriva........tror jag.....jag måste vara säker först att jag hörde rätt,

I Lärarnas tidning nr 7/2013 står det att en av fyra lärare lämnar yrket efter fem år. Många gör det nog för att hitta alternativa karriärer med högre lön, men jag tänker på min unga kollega som satt och gråt, därför att den som borde stödja inte förstod att göra det. Hon är en alldeles utmärkt lärare med stort engagemang och vilja att förändra och verka för bl a en bättre arbetsmiljö i skolan. Hon skulle passa bra på många olika alternativa arbetsplatser, men hon behövs i skolan och ingen ska väl behöva gråta på sin arbetsplats?

måndag 27 maj 2013

Göra, göra, göra

När det är 1 vecka kvar tills betygen ska sättas för årskurs treor, då dyker elever upp som jag inte sett på 4 veckor! Nu ska allt göras på 5 dagar och vi lärare ska stå i givakt och ställa upp på alla krav.

Återigen - vart har målet "kunskap" tagit vägen? Återigen står vi vid situationen göra - bocka av - göra - bocka av. Ett evigt görande för att bara ha gjort och inte för att lära något. Jag är så evinnerligt trött på det här. Eleven har rättigheten fram t o m sista läsårsdag. Vi lärare har ingen rättighet, bara skyldigheter.

Vem bestämmer 4

- Ni måste lämna in arbetet före fredag för då sätter jag betygen, säger jag.
- Nej, på måndag är sista dagen, säger eleven.
- Jag sätter betygen på fredag!

torsdag 23 maj 2013

Vem bestämmer 3

Vi ska ha slutprov V 21, det var bestämt redan vid iövergripande planeringen i augusti 2012. Likväl finns elev som vill ha uppskov och göra provet V 22.
- Nej det får du inte, du måste göra provet den här veckan.

Eleven kom inte på onsdag när alla andra gjorde provet. Eleven kom inte på torsdag och nu får vi se om eleven kommer på fredag. Sedan är det V 22.

Vem bestämmer 2

En lärare kommer och pratar med mig och berättar om följande samtal med elev.

- Du har detta moment kvar att göra i kursen.
- Måste jag göra det?
- Ja det måste du!
- Varför då, det är väl bara att skita i.
- Nej, det tillhör det som du måste göra i kursen för att få E
- Va onödigt – va spelar det för roll – du får väl lön ändå!-

Vem bestämmer vad som måste göras för att få godkänt?

Vem bestämmer 1

Jag sitter i arbetsrummet när två elever kommer in för att tala med sin lärare och följande samtal utspelar sig.

- Ska vi ha lektion idag?
- Ja det är klart vi ska ha!
- Men är inte kursen slut nu?
- Nej
- Vad ska vi göra då?
- Det får ni strax reda på – strax börjar vi.

Ilsket vänder eleverna på klacken och ”stampar” iväg ut ur lärarens arbetsrum.

Lektionen börjar men inga elever kommer – de har ”stampat” hem och tydligen bestämt sig för att kursen nu är slut.

Vem bestämmer när kursen är slut?

måndag 20 maj 2013

Vem bestämmer?

I en 3:a finns bara 4 elever varav endast 2 brukar vara i skolan. Idag hörde jag att de frågade läraren vad de skulle göra idag - vi har väl slutat kursen?

Nej, sa lärararen vi har allt lite kvar. Vi har lektion som vanligt!

De blev märkbart sura och vidhöll att kursen var slut.
Sen gick de hem!?

Var har respekten för läraren tagit vägen?

Nedskräpning

Under caféborden på skolans torg ligger små, små pappersbitar. Det är sönderrivna papper som eleverna strött likt konfetti på golvet. Jag undrar om de inte tänker alls eller om det grundar sig på en kvinnosyn - det är städerskan som ska göra något också! Hela året har vi försökt att få eleverna att inte stöka ned på torget där cafeterian finns, men uppenbarligen utan resultat. Det känns så modfällt att aldrig komma något framåt med beteendearbetet.
Vi misslyckas med nedskräpningen, vi misslyckas med rökningen inom skolområdet, vi misslyckas med språkbruket.........
Det känns inte bra!

Brottsofferjouren

Brottsofferjouren besökte skolan och pratade först för ettor och sedan för tvåor och till sist för treor. Syftet med besöket är att sprida kunskap om att de finns.

Om man har blivit utsatt för brott så ska polisen fråga om man vill ha kontakt med brottsofferjouren för att få brottsofferstöd - det är lag på det nu.

De har tystnadslöfte, kostar inget och för ingen dokumentation. De kan också följa med till tingsrätten om man t ex ska vittna. De kommer i kontakt med cirka 50 personer/månad.

De har också två grupper som träffas för att få stöd och det är de som utsatts för våld i hemmet och unga som utsatts för våldtäkter.

Jag undrar - var befann sig alla treor? Jag räknar till 7 elever från el-programmet och 1 elev från transport som sitter på rad 1 och 3 - det känns lite ödsligt och lite "skämsigt".

torsdag 16 maj 2013

Skriva och hantera word

Igår hade vi pim-träff igen. Det kom 7 pedagoger som ville ha stöd med flik 3. Det är roligt att se att även de som inte tycker sig kunna nästan någonting, entusiastiskt på samma gång som kämpigt, lär sig hantera datorn och programmen. PIM är en strålande "uppfinning".

Interaktiva tavlor

Idag tog jag äntligen tag i det önskemål som kom fram från bygg- och fordonslärarna som var med på SETT-mässan; nämligen interaktiva tavlor. De har själva valt ut de som de vill ha i lärandet hos sig och nu gäller det för mig att försöka hitta den sista biten att gå, d v s hitta pengar från kommunen och stöd från it-enheten. Förfrågan är ivägskickad. Kostnad ca 20 000 för två stycken. Detta är kanske inte den modell som alla vill ha, men någonstans måste vi börja för annars står vi still i 5 år till!

Observationsdags

Idag har jag observerat. Först fick jag fräscha upp mina kunskaper om observationer rent teoretiskt. Jag bestämde mig för att försöka genomföra en ostrukturerad observation för att få kunskap om vad som egentligen händer på lektionerna som klassen har. Vad gör eleverna och lärarna egentligen? Och då menar jag det som man själv som lärare inte hinner observera, när man står mitt uppe i en lektion och som kanske påverkar lärandet mer än vad man önskar.

1 h 40 min observerade jag. Jag ritade först ett schema över salen och klistrade upp bilder på eleverna på mitt papper utifrån där de åtminstone satt från början och numrerade dem. Sedan använde jag nummer när jag antecknade vad som hände, för att det dels skulle gå fortare, men också för att jag sedan skullle kunna se mönster lite lättare.

Jag satt kvar 2 extra timmar på skolan ikväll och skrev rent mina anteckningar och sedan ägnade jag 1 timme på tåget åt att analysera vad jag skrivit.

Imorgon kommer en ny observation med samma klass men i en kärnämneskurs - det ska bli intressant att se om observationsresultaten kommer att likna varandra eller skilja sig åt.

Jag tycker att det är roligt att få göra det här och kanske hitta nya nycklar att använda för att lösa de problem som finns i klassen.

onsdag 8 maj 2013

Omöjligt eller?

Under 2 timmar har vi suttit i möte för att diskutera en klass. 3 lärare, 1 kurator, 1 specialpedagog och 1 rektor. Ett helt läsår har snart passerat och nästan alltid brukar vi ju till slut lyckas med att få de nya eleverna att börja bli och uppträda som gymnasieelever, d v s nästan vuxna människor. Men här hjälper ingenting. Det retas, slås, pikas, störs och används ett helt oacceptabelt språkbruk, ja kanske också droger? Det blir ingen arbetsro och därmed blir förstås inlärning och betyg lidande. Ingen verkar ska/få vilja lära och vara duktig i skolan. Jag har inte eleverna själv i någon kurs, men jag gör gärna något för att vi ska kunna reda upp det här - men vad?

- Jag skulle kunna gå in under några lektioner och observera, säger jag. Som observatör kan man faktiskt upptäcka saker som man inte hinner med att se när man är undervisande lärare. Jag tänker tillbaka på den observation jag gjorde under min masterutbildning och där jag faktiskt upptäckte ett samspel som var igång mellan elever i alla möjliga konstellationer och som låg till grund för en oro i klassrummet.

- Ja - sa alla (tror jag) på mötet - i alla fall hörde jag ingen som sa "nej".

Nu ska jag skall försöka planera för 3 sådana observationer V 20 och V 21. Jag hoppas att jag skall kunna se/upptäcka någon ny tråd som vi kan försöka dra och nysta i.

Kanske nya svenskar

De är17 och 18 år och har varit i vår skola 14 dagar. Jag träffar dem för första gången och de får skriva sin namn på ett papper och jag försöker lära mig uttala dem rätt. 

I sitt hemland har de gått i skolan sådär 5-6 år, berättar de.
- Ungdomarna ni möter här har gått först 9 år i skolan och nu plus 3 här på gymnasiet, säger jag.

De har mycket att lära – men först gäller svenska språket – att förstå och att själv kunna prata. Dator har de aldrig använt i sitt hemland och det är ju där jag kommer in i bilden nu. Jag sitter mellan dem och allt vi säger, säger vi både på engelska och på svenska. Jag skriver korta meningar på mitt papper och de skriver av min text i Word. Jag har aldrig träffat några så lättlärda invandrarelever. De snappar upp allt jag säger direkt, försöker om och om igen säga de svenska orden och meningarna. Till sist skriver vi ut papperen, gör hål med hjälp av hålslagare och sätter in i pärmar. Detta är ju också helt nya saker att lära sig hantera.

De ber om att få skriva ut ett eget papper att få ta med hem och läsa för sina syskon. Så glad jag blir och frågar lite försiktigt om de också har någon förälder där hemma. Jo då, både mamma och pappa är med och de lovar mig att läsa för dem också. Jag tänker att just så kan ju inlärning av svenska språket faktiskt spridas från lektionssalen i skolan och ända in i hemmet.

Men för att det skall kunna fokuseras så här bra på skolan, krävs det att de unga som kommer inte har alltför mycket skador i kropp och själ att bära på.

onsdag 1 maj 2013

Enkäten och 4 tilläggsfrågor

Nu är det klart med det årliga ifyllande av "mobbningsenkäten". Alla elever ska besvara en massa frågor om beteenden, språkbruk, mobbning, trakasserier osv. Det är rena karusellen. Ytterst blir det kuratorns ansvar med stöd av mig när det gäller tekniken och programvaran och allt ska fungera med det. Fast ytterst, på riktigt, är det ju rektors ansvar, men från min poit of view så är det kuratorn som har ansvaret för att det blir gjort.

Samma dag som vi startade upp undersökningen så kom jag på den briljanta idén att efter att den digitala enkäten var besvarad, så fick eleverna besvara 4 frågor på papper sóm jag sammanställt;

* Hur ofta har du datorn med dig till skolan?
* Hur ofta använder du datorn i skolan?
* Vad använder du datorn till i skolan?
* Använder du några specialprogram inom karaktärs- respektive kärnämnena?

Det ska bli väldigt intressant att få veta hur satsningen 1-1 har blivit. Använder ettorna datorn mer än tvåor och treor tro? Har ettorna med sig datorn till skolan varje dag för att använda den i undervisningen varje dag? Ja - har man inte jobb - så skaffar man sig!

Sett-blogg för pedagoger

Nu var det för länge sedan jag skrev något här, men skälet är en annan blogg. Jag har varit på SETT-mässan tillsammans med bl a 30 av pilot-pimmarna. På mässan fanns förstås många utställare men också över 100 föreläsningar att gå på. Som mest kunde man hinna med 5-6 föreläsningar per dag, om man valde bort utställarna. Jag var på 3 föreläsningar på onsdag och 3 föreläsningar på torsdag. Då hann jag också bra med att ta del av mässutställarna.

Det var väldigt mycket elektroniska skrivtavlor på mässgolvet och det var väldigt mycket prat om bloggar på föreläsningarna. Nu - tänkte jag - kanske det skulle gå att få mina arbetskamrater att börja blogga. Jag har försökt flera gånger under åtminstone de sista 5 åren (kanske längre tillbaks) men har ej lyckats.

Jag startade upp en "ortsnamn"-sett-blogg redan på kvällen på hotellet och i bussen hem berättade jag att nu var alla pim-piloter i bussen inbjudna till bloggen för att ge kommentarer på mina inlägg, men också som författare. Jag såg framför mig hur vi alla skulle skriva om de föreläsningar som vi varit på. Jag skrev alltså om 6 stycken och om de andra 30 också varit på i genonsnitt 6 föreläsningar så kan det bli 186 st inlägg - med kommentarer! Vilken bra blogg det skulle bli för oss! Tänk att kanske få en inblick i varenda föreläsning som gavs! Vilken guldgruva att ösa ur!

Vad tror ni hände? Jag fick två kommentarsvar på första inlägget och sedan inget mer. Jo - 6 stycken har tackat "ja" till att medlemsskap och därmed författare! Nu går jag bara och väntar på ketchupeffekten - för inte ska jag väl misslyckas även den hör gången?!

fredag 12 april 2013

Droger

Jag läser i lokaltidningen att droger används av allt fler ungdomar. Även i den här lilla kommunen där min arbetsplats finns har narkotikatillslag förekommit. Nu kommer ungdomsgruppen från polisen i den större staden hit om någon vecka för att informera om vad som händer vid ett tillslag och vilka konsekvenser det kan få för de personer som blir tagna för narkotikabrott.

Överallt talas det om narkotika nu. I tidningar och på TV får man reda på hur lätt det är att komma över preparat över Internet, samtidigt som man hör hur en svensk man blivit dömd till döden i Malaysia pga narkotikainnehav – 4 kg. Har det funnits narkotika i alla tider? Är det pga vår tids kommunikationsmöjligheter som det tycks spridas så snabbt till barn och ungdomar som bor var som helst i världen? Varför finns det baksidor på alla mynt?

torsdag 11 april 2013

PIM igen

Ha – nu jag har gjort en liten sammanställning över det omfattande svarsmaterialet vi fick in från enkäten som pilot-pimmarna svarade på strax före jul! Nu kan vi använda det för att redovisa synpunkterna för intresserade.

Vi har ju inte kunnat ändra på något vad gäller de kritiserade förutsättningar (tiden = 3 A-dagar), av det enkla skälet att det ytterst är ett beslut som tagits/tas på rektors/chefsnivå. Men vi har, på en dels begäran, styrt upp det hela lite mer och sagt att flik 1 ”ska” vara klar V15 och flik ”2” ska vara klar V 17 osv. Förra året sa vi bör….men det uppfattades inte nog starkt….

Energihus

Ska jag vara arbetslagsledare eller ska jag bli uppsagd? Det börjar bli tjatigt det här! Ja, den här veckan var jag i alla fall på möte i egenskap av arbetslagsledare för ett av yrkesprogrammen. Stora planer finns i skolan och hos kommunen att bygga ett energihus. Ett energihus skulle ligga helt rätt i kommunens vision om hållbar utveckling och naturligtvis stödja teknikprogrammet väldigt mycket. Vad kostar det då? Väldigt mycket! Vem får ut vad av det? Vad händer med programmen runt teknikprogrammet? Kommer de att gynnas eller bara vara en form av ”stödjare”.

Ja – det är så stort att jag inte har förmåga att, varken klart eller objektivt, se konskekvenserna, varken ur ett ekonomisk eller lärandeperspektiv. Vi måste på något sätt inom varje program undersöka hur och vad i energihuset som kan tillföra våra elever något i lärandet och som vi kan luta oss mot i programmålen och kursmålen. Ännu ett gediget arbete väntar…och vi som inte är klara med alla kunskapsmatriser än….

2 pim-starter

Nu har vi haft två pim-starter, en före och en efter påsk. Det var väl inget bra. En vits med att alla börjar samtidigt är ju att många inom skolans värld träffas över stadierna. Det är inte så ofta man kan få till det. 102 deltagare har vi i alla fall på vår aktiva lista. Med aktiv menar jag de som kommit till något av upptaktsmötena och som därmed kan räknas som årets pimmare.

fredag 29 mars 2013

Överarbete

- Vi vill ha dig som arbetslagsledare! Det har vi ju sagt till rektorn också.

Ja, ja - vi kan väl se oss som miljöpartiet - de har ju språkrör - det fungerar här också, säger jag.
Och - så har jag ju sagt till den andra rektorn att jag vill bli uppsagd! Men det tycks inte fungera så.

Vår värld är så konstig - här i den större staden ska över 80 lärare sägas upp, enligt vad som står i tidningen. De har inte bett om det!

Ja, ja - nu är det påsklov på gång och under den ledigheten ska omdöme24 fyllas i - så jag har en kasse fylld med papper med hem. Jag vet inte om jag lyckas få ro att göra det hemifrån under ledigheten. Om inte så måste jag resa den där timmen med tåg tur och retur för att göra det. Jag tycker inte att det är ok att det arbetet ligger under ledigheten som jag så väl behöver.

- Då kunde du ha gjort det dagarna före påsk, skulle nog rektorn sagt om jag klagat.

Men då hade jag 1) uppstarten av ny PIM-omgång, 2) SETT-resan från vår skola, 3) elevenkäten om mobbning osv och två klasser som skulle lämna in material till webbstjärnan.se ....och utvecklingssamtal/lönesamtal med rektor. Det är väl någonstans i det här som anledningen ligger till att jag inte lyckas bli uppsagd!?

onsdag 27 mars 2013

"Bara arbetsmaterial"

- Vi svarade ju på en enkät i december – jag vill veta vad den visade!

Vi har ett omfattande svarsmaterial på PIM-utbildningen, men vi har inte sammanställt det till något som vi kan presentera utåt.

Det är nog hela tiden så att jag någonstans haft dåligt samvete för det där som inte blev gjort ”på rätt sätt” – fast det inte låg på mig att göra det.

Nu sitter jag här med hela ”påsen” i knät och måste nog faktiskt ta itu med det för att ha något, som är mer än ett ”arbetsmaterial”. Jag känner på mig att kommer fler som kräver redovisning!

Så jobbigt det blir att liksom ”arbeta bakåt”.

SETT - ett urval

Jaha - så kom mailet...
- Alla får inte plats i bussen, vi måste göra urval! Vi kan inte uppta 25% av bussens platser till din skola!

Det är inte slutdiskuterat! Beställ en större buss! säger jag,

Vi hade ju faktiskt bestämt att alla pimmare som önskade skulle få följa med - och något annat kan jag inte tänka mig! Fortsättning följer...

fredag 22 mars 2013

PIM till SETT

Alla diplomerade pimmare ska få åka på sett-mässan den 17-18 april i Kista - det ska bli väldigt roligt!
Vi i styrgruppen satt med rynkade pannor en dag och försökte komma fram till vad moroten var för att gå PIM? Ja - inte är det högre lön och inte är det ledighet. Egentligen är det ju helt enkelt mer kunskap, men det räknas ju inte alltid som en "riktig morot" - inte ens när man är vuxen.

- Vi låter alla pimmare åka till SETT i två dagar! Det kommer att ge de signaler vi vill, nämligen att det här är en utbildning som vi (kommun/politiker) tycker är väldigt viktig för alla som arbetar inom skolverksamheterna.

- Beviljas! Buss, hotellrum och inträde beställes.

Ny rektor

Nu har det varit urval från den sökande skaran, intervjuer och så ett erbjudande till en kvinnlig sökande. Undrar om hon tackar "ja" eller bara testar var hon befinner sig på en arbetsmarknad?

Om jag varit 10 år yngre skulle jag ha sökt! Det är ju lätt att säga eftersom jag nu inte är det. Jag har lagt märke till att rektorstjänster söker man först och därefter går man rektorsutbildning. Jag har alltid valt att utbilda mig först till ett tänkt yrkesområde och sedan har jag sökt tjänster. Det är mycket som är konstigt i vår värld.

söndag 17 mars 2013

Bråk eller mattekunskaper?

Jag sitter och jobbar med matrisen och det blir ett väldigt oväsen när elevgruppen dundrar in i lektionssalen på andra sidan väggen. Sedan börjar det slå och banka i väggen - tänker de riva väggen?

Jag går ut i korridoren och tittar in i lektionssalen - dörren står öppen. Nej - ingen verkar slå ihjäl någon annan. Var är läraren? Jag ser inte läraren. Jag stannar till utanför min dörr innan jag går ttillbaka till mitt arbetsrum och hör då någon skrika "jävla kukjävel" - och då känner jag att det är dags att agera! Jag kliver in och frågar vad de håller på med egentligen? Vad har de för lektion och var är läraren?

- Vi har matte?
- Men - varför räknar ni då inte matte? Jag ser ingen som har en bok öppen.
- Vi slutar snart!
- Ni slutar inte förrän läraren kommer och säger att ni får sluta!

- Jag är här!
Jag vänder på huvudet och får se en lärare sitta på en bänk längre bort i korridoren. Jag förstår inte riktigt - hittar inte sammanhanget mellan lektionssalens speciella aktiviteter och läraren på bänken,  men går mot läraren:
- Jag blev så arg så jag var tvungen att gå ut för att inte säga/göra något dumt!

Vi pratar en ganska lång stund, delvis för att jag vill förvissa mig om att läraren är ok.
- Jo- då - jag klarar det här, säger hon, men de lär sig ju intenting! Jag kommer att få sätta flera "F".

Hur i hela världen ska man lösa denna problematik? Eleverna vägrar göra något på letionerna och de går såklart inte på de extra stödtimmar som finns inlagda efter sista lektionen för dagen. Hemma säger de att de inte får någon hjälp och att det går för fort fram.

Det är inte en sanning! Alla får hjälp, men de måste förstås visa någon vilja under lektionen att göra något!

----och läraren ältar "sitt" problem ---- de lär sig ju ingenting-----

Det är märligt att allt i dagens skola är lärarens problem!?

onsdag 13 mars 2013

A-dag - en mix

På måndag hade vi studiedag. Vi behöver förbättra det systematiska kvalitetsarbetet. Mycket handlar ju om att höja procenten godkända elever i kurserna. Vi har 4 a-dagar kvar den här terminen att jobba med detta. Det är faktiskt så att för 10 år sedan gjorde jag alltid ganska stora och omfattande utvärderingar om vad eleverna ansåg om allt från material, upplägg av kursen och om mig som lärare. Jag sammanställde och gjorde diagram mm för att förstå hur jag skulle kunna ändra och förbättra arbetet nästkommande läsår.

Nu gör jag inte så längre. Ibland gör jag kortare utvärderingar och förändringen vill jag påstå beror på att eleverna har allt mindre intresse av att svara på sådana här uvärderingar. Men nu är det dags att skärpa sig!

Sedan var det ju det där fina papperet som visar hur vi skall gå tillväga "när svårigheter uppstår". Skolverket tyckte att det var för många pilar på det och därför svårt att förstå. Nu ligger instruktionen mer vanligt på A4-arket, dvs den ena raden under den andra - som en punktlista ungefär.

Det tredje ärendet handlade om "betyg och bedömning". Vi måste upprätta matriser för varje kurs vi har. Jag har redan börjat upprätta en sådan i den kurs jag har, men där finns än så länge bara det som står i kraven för olika betygssteg från Skolverket. Jag behöver också skriva in de saker som eleverna ska göra i form av prov, uppgifter mm. Det är inte så lätt att göra det första gången för en kurs som aldrig körts förut. Men jag jobbar på och jag tror att det kommer att bli ett bra material att ha för t ex samtal med elever och också föräldrar om betyg och vad som ligger till grund för elevens betyg.

Webbutveckling 1

Table, float, flex eller ib? Vi ska använda wrapper, nav, div och footer och css´n ska finnas som ensam fil som kopplas till html-filerna. Sedan ska ju också background vara linear-gradient - to right! Utom när background ska vara transparent förstås. Glöm nu heller inte att byta class i html´n så att rätt mall hämtas. Och - glöm inte att nya flex inte stöds av webbläsare som "vanligt" folk använder.

Flera av de nya kurserna i gymnasieskolan har blivit så orimligt svåra för att ligga på en grundnivå för eleverna. Och var ska skolan hitta lärare som vill lämna sina arbeten ute i de verksamheter där de i sina yrken arbetar med detta, för att börja undervisa i skolan? Jag hör och förstår att sådana tankar finns inom alla yrkesprogram i gymnasieskolan nu. Även om man är yrkeslärare så kan man förstås inte allt inom sitt yrkesområde. Jämför med en läkare - alla har i sin utbildning läste lite om allt - men blir oftast mer specialiserade inom vissa områden av kroppen.

Hur kommer skolan att se ut om 10 år? Kommer vi att för dyra pengar tvingas få hyra in yrkesmänniskor för att kunna ge speciella kurser till eleverna?

Ja, ja - det kommer kanske att lösa sig efter att systemet varit i gång några år -  jag vet inte. Men jag vet att jag lägger ned väldigt - väldigt mycket tid för att genomföra den här kursen.

tisdag 19 februari 2013

Elevundersökning

Snart dags för en ny kartläggning vad gäller mobbning osv. Tidigare har vi ju använt googles verktyg men i år har kuratorn fått tillgång till kommunens undersökningsprogram. Jag började med att idag försöka sätta mig in hur det skall hanteras - 3 olika manualer fick jag skriva ut....undrar hur det skall gå....?

Narkotika...

Vem kommer där? Polisen! En elev är mycket påverkad av narkotika......ja - det också....

Teknik är inte "bara"

Nu har jag fått visa min photostory om bett-resan till London. Det var roligt. I all synnerhet eftersom jag tycktes ha allt emot mig.
- Det tar väl inte lång tid? (En lärares kommentar som inte tyckte sig ha tid med sådant...)

Sedan är personen som har hand om det tekniska när det gäller allt kring allmänna visningar sjukskriven. Jag fick börja med att leta projektor och dator och inte minst nyckel till teknikrummet! Jag fick byta dator 3 gånger innan jag fick det hela att fungera till åtminstone 90 %. Första datorn hade jag inte administratörsrättigheter till och fick inte videoprogrammet att visa film, bara ljud. Min egen dator hade inte den port som videoprojektorns kontakt krävde. Dator nummer 3 kunde jag använda och hade administratörsrättigheter till, men nu hade jag inte programvaran som behövdes för att få de trådlösa högtalarna att fungera. Ljudet fick jag lösa genom att koppla in vanliga stationära högtalare, men då fick jag inte så högt ljud som egentligen behövdes.

Sist men inte minst - hur ska jag få ned projektorduken? Jag letar fjärrkontroll men hittar ingen. Som tur är finns det 1 (en) lärare som har sett att det finns en väggkontakt inne i teknikrummet! 1,5 timme höll jag på med att få allt att fungera och jag hade 2 andra lärare till hjälp. Tack och lov för hjälpsamma kollegor!

Hurra - jag vann! Jag fick det hela att fungera! Men inte ska det vara så sårbart - allt som behövs för en offentlig visning måste finnas på ett ställe, i teknikrummet och vara åtkomligt för flera personer på skolan. Det skulle ju också kunna finnas en typ av manual på väggen så det går lite smidigare att ställa i ordning tekniken som krävs.

torsdag 14 februari 2013

Tidstjuvar

Idag har jag säkert ägnat åtminstone 1,5 h till frånvarohantering för en elev. Det började med att jag fick mail från en lärare som var hemma för sjukt barn, om att en elevs frånvaro måste följas upp. Jag tog fram underlag från frånvaroprogrammet där det syns att eleven har varit oanmält frånvarande vid 3 tillfällen (skolk) senaste månaden + 4 gånger kommit försent till lektioner. Det är så nära man komma för att behöva anmäla till CSN.

Efter att kontrollerat hans schema väntar jag på honom efter en lektion och ber att få prata med honom. Vi har ett samtal kring detta samt en incident igår när han gått hem innan lektionerna är slut för dagen. Efter det måste jag dokumentera det hela och meddela förälder via e-post. Det var en elev det, imorgon väntar 2 liknande fall. De tar inte lika mycket tid, därför att de är över 18 år och då behöver inte föräldrar kontaktas, men jag vill ägna tiden åt att utveckla skolan, miljön, metoder osv.

E-cigaretter

En lärare kom till mig och sa att det var elever som rökte i datasalen!
Jag gick dit - det var inga elever där och det luktade inte någon rök.
- Nej, det har inte varit någon som rökt där, det skulle jag känna!

Någon vecka senare ser jag en elev som tycks röka på en cigarett men det luktar ingenting.
- Vad är det du har?
- En e-cigg!
-Vad är det?

Och så fick jag en lång förklaring om vad det var, hur man köper det, vilka delar som behövs, vad det kostar osv.

Jag hade ingen aning om att det fanns sådana!

Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till detta nya. Får man röka sådana inne i skolan? Min kollega som hade sett det förut och visste vad det var verkade inte tycka att det var något konstigt.

Men - tänk om 15 elever i ett klassrum tar fram sådana  och börjar "röka" hur blir det då? Ja - jag vet inte men jag hoppas på att det inte ska bli en ny last som vi måste ta itu med i skolan.

onsdag 13 februari 2013

Nätmobbning

Såg ni programmet om nätmobbning på TV förra veckan?
Vi i vårt program tyckte att det var både ett skrämmande och angeläget ämne att diskutera med treorna så vi tittade på programmet tillsammans på skolan och diskuterade efteråt.

- Internet är inte den verkliga världen!
- Jag får mordhot många gånger per dag när jag sitter och spelar!
- Facebook – det är inte som på riktigt!

Det här var kommentarer från eleverna som menade att när man är i en anonym värld som i spelvärlden, så tar man med sig det beteendet in till allmänna forum och tänker nog på det på samma sätt som på spel! I spelvärlden är det ok att säga otrevliga saker, ja till och med mordhota i stridens hetta när man blir riktigt arg. Dessutom är man ju anonym där!

Min undran blir då: Är kunskapen så låg om Internet att man tror att man är i en ”låtsasvärld”?

- Ja – eleverna tror att mycket av det dåliga beteendet beror på okunskap.
- Men det finns ju också ”dårar” på Internet precis som för övrigt i samhället, sa de.

Jag tycker det var intressant att höra deras erfarenhet och tankar om hur dåligt beteende tas med från en anonym digital värld till en annan utan att man förstår vad man gör. Och att allt grundar sig på okunskap. I vår tid där ”alla” påstår att ”alla” kan allt om datorer och Internet och ingen undervisning behövs, kommer dessa 18-19-åringar fram till att nätmobbning till stor del grundar sig i just okunskap. Detta är ett aktuellt forskningsområde faktiskt. Finns det en sanning i det de säger tro?

"jobbahemmadag" mm

Jag läste i tidningen att det den 6 februari är en s k ”jobbahemmadag” ! Initiativet kommer från Microsoft som tycker att det i vårt samhälle skall vara friare arbetstider och mer flexibilitet. Man uppskattar att 4000 anställda hos 100 företag och organisationer väljer att jobba hemma denna dag. 46 % menar att de hinner göra mer jobb då och 35 % hinner göra lika mycket som om de var på jobbet.

Tänk så mycket olika dagar det finns – igår var det semmeldagen och då ska alla äta semlor – och – då är det alltså 46 dagar kvar till påskdagen! Och imorgon är det "alla hjärtans dag" och då ska alla köpa rosa geléhallon!

tisdag 12 februari 2013

Distansarbete

Att lärare också jobbar på distans borde vara helt normalt idag, när vi har det mesta av vårt arbetsmaterial med oss i datorn eller på nätet. Ändå känns det inte helt ok när jag gör det en hel arbetsdag. Är man lärare så ska man finnas på plats i sitt arbetsrum eller någonstans i skolans lokaler även om man inte har direkta och planerade lektioner. Jag försöker ibland få jobba hemifrån av flera anledningar; bättre arbetsro och får därigenom mer gjort, slipper 3 h resväg. Jag har aldrig fått avslag på min förfrågan om det av rektorn, men det känns ändå inte likvärdigt som om jag var på plats. Det är konstigt att man över huvud taget tänker att det är "annorlunda" i en tid när alla branscher pratar om distansarbete och hur arbete/jobb flyter samman.

PIM en tröghet

Det finns en PIM-tröghet nu. Det rullar inte på som tänkt var. Det finns ett stopp med andra ord. Datum för uppstart har bestämts, men från min skola har endast 4 av de 25 möjliga lärarna anmält sig och inga lärare från grundskolor eller förskolor har anmält sig!

Att som chef motivera sin personal att genomföra PIM-utbildningen utan att själv tro på satsningen är inte lönsamt. Hur ska de hinder som också finns när det gäller kompensationstid och också möjlighet att få ut komptiden lösas? Kan jag göra något och hur gör jag då? Jag tror ju fortfarande på att alla behöver en grundnivå när det gäller datorkunskap för att kunna gå vidare och ta till sig allt nytt som vi översköljs av i skolan just nu. Jag kunde inte tro när jag började med detta att det finns de som tycker att det räcker med att vissa pedagoger enbart behöver kunna powerpoint!

onsdag 6 februari 2013

Skriva rapport

Idag har det varit friluftsdag på skolan. Vi i el-arbetslaget bestämde att våra årskurs 3-elever skulle stanna i skolan och arbeta med att skriva på sin projektrapport. Den skulle ha varit klar i december och betygsatt då. Jag var för snäll och lät det glida.....jag gjorde inte rätt!

Jag skulle naturligtvis ha satt streck eller IG på allihopa i december. Idag presenterade jag de veckor som finns kvar fram till påsk och innan påsklovet kommer jag att sätta betyg på kursen. Eleverna har således fram tills dess möjligheter att skicka in sin rapport och få feedback flera gånger. Jag kommer inte att arbeta med detta efter påsk, gjorde jag klart för dem! (Undrar hur det i praktiken blir....)

Idag arbetade de mellan 9-13.00 med att skriva. Jag satt nästan hela tiden med 1 elev som inte kan skriva ett ord om ingen sitter bredvid och säger vad han ska skriva. Är det då han som skriver eller är det jag?

De andra 8 eleverna var placerade i en annan sal där min kollega fanns hela tiden för att puscha på.
1 av 8 började skriva först idag men kunde tydlgen aldrig få till en mening under rubriken "Syfte" utan fastnade där. 1 av 8 elever skrev ingenting utan lyssnade på musik. 6 av 8 elever arbetade med sitt skrivande.

Det finns elever som har oerhörda problem med att skriva egen text. Min kollega säger att det beror på att de aldrig fått lära sig det!? Men - under hela skoltiden måste de väl ha fått skrivit egen text? Det måste vara något som är fel - när hindren verkar vara oöverstigliga för somliga.

Hemma igen

Ja, ni som läser min blogg kontinuerligt måste väl tro att jag försvunnit bort i cybern - men jag har bara varit till BETT-mässan i London och av den anledningen hoppade jag på en annan mer offentlig blogg.

Förfrågan om jag ville åka på den stora datormässan i London kom från förvaltningschefen i december. Jag försökte då förklara att det nog var mera lämpligt att skicka någon yngre som skulle jobba kvar längre än jag ska här i skolan.

Men om jag inte åkte så skulle ingen från gymnasiet få åka! Ja - det gjorde ju att trycket på mina axlar ökade anmärkningsvärt mycket och jag kände att jag var skyldig mina arbetskamrater att åka.

Och - det var en helt fantastisk resa som jag önskar alla mina arbetskamrater att få göra någon gång i framtiden. Att få kliva ur sin egen lilla fyrkant för några dagar och se större världar ger en massa råg i ryggen.

Full av entusiasm började jag sätta ihop en photostory om resan och frågade min rektor om jag kunde få visa och berätta nästa måndag. Vi har schemalagd konferenstid inlagd på måndagar, men det är bara jämna veckor som det kallas till gemensamma träffar med rektorer - och nästa vecka är ju en jämn vecka. Jag såg framför mig en rektor som entusiastiskt sa att "oh - ja - det måste jag försöka verka för att du kan få göra - oh så spännande att få höra och se!"

Rektorn svarade att det var mycket annat som olika arbetslag gjorde, så kunde jag vänta till V 8?

Ja - visst - vi tar det måndag vecka 8.

måndag 28 januari 2013

En pärm vore bra

- Finns det något jag eller någon annan på skolan kan göra för att hjälpa dig?
Nu är snart tiden i skolan ute och eleven har 9 kurser på gång. I 7 av kurserna riskerar han att få IG. En del lärare säger att det är av lathet och andra funderar över andra orsaker.

- Ja, du kan fixa en pärm med flikar - en flik för varje ämne och sätta in de uppgifter som jag ska göra där. Då vet jag var allt finns samlat och när jag vill göra något hemma så är det bara att ta pärmen och plocka fram uppgiften. Det är ett problem, förstår du, med alla papper som ligger överallt hemma. Jag har säkert fått 3-dubbelt av uppgiftspapper av allt, men när jag får lust att göra något så hittar jag i alla fall inget och då får det vara. Jag ska nog försöka städa i pappershögarna den här helgen.

Ja - tänk om alla elever kunde ha en gammal hederlig pärm där de sätter in sina papper under flikar, för jag tror att för många handlar det helt enkelt om att hålla reda på papper. Man skulle ju kunna tänka sig att det i dagens skola skulle fungera med datafiler, men skolan saknar system för det och skolmailen använder inte eleverna. Jag har ju, som jag tidigare skrivit om, försökt introducera wikispacessidor för alla klasser, men inget ämne/lärare nappade på det.

Nåväl - jag försökte samla ihop uppgifterna idag innan jag gick från skolan. Svenskaläraren suckade och sa att det tar tid för kursen har pågått i 2 år och hon måste leta fram uppgifter också från gamla pärmar. Jag förstår förstås också att har eleven inte gjort något på 2 år i en kurs och kursen är slut om några månader så är det en omöjlighet att fixa. Eleven tror sig kunna klara av det och då måste ju jag också tro på det och iordningsställa pärmen!

Lärare pratar med varandra

Tåget var försenat och jag kom därför 50 minuter försent till skolan. Elevgruppen som jag hade projektarbetstid med var inte på plats. Det var i alla fall 30 minuter kvar av lektionspasset och när jag såg 2 av eleverna på torget bad jag dem komma till lektionssalen.
- Vi har redan arbetat färdigt, sa de.
- Ja – vi slutade tidigare från svenskan och arbetade då med projektrapporten – och vi använder ju våra egna datorer!

Jag kände mig inte helt tillfreds med deras svar och sökte upp svenskaläraren för att fråga om de slutat tidigare från hennes lektion. Hon såg frågande på mig och sa att ”kanske jag släppte dem 2-3 minuter innan lektionstiden var slut.
- Arbetade de med att skriva på projektrapporten då, var min nästa fråga.
- Nej, nej – de arbetade naturligtvis med Svenska B!

Det är väldigt konstigt att elever tycks tro att vi lärare inte pratar med varandra!

Det är sista året som jag behöver kämpa med att få eleverna till en godkändnivå i kursen "Projektarbete". En kurs som skulle kunna vara så rolig, är för många elever en enda stor plåga som uppfattas av dem vara helt utan värde.

onsdag 23 januari 2013

Minimässa

På måndag kväll kl 18.30 var det minimässa på skolans torg. Programmen skulle visa upp sig och också representater för olika branscher. Det var en sådan mässa även förra året men jag var inte med då. I år blev jag ombedd av programmet att komma och vara med. Annars är det bara de så kallade informatörerna, dvs lärare som speciellt är med vid olika tillställningar och informerar om programmen, som gör detta. Det är samma personer som också är programansvariga. Från el-programmet ställde 5 lärare och 5 elever upp. Vi ställde i ordning en stor del av det som vi också visade upp på Öppet Hus i höstas. Mitt på torget fanns ett bord fullt med god mingelmat.

Mässan är till för att informera grundskoleelever och deras föräldrar om program och branscher som kan ge jobb. Det kom 7 elever och 3 föräldrar - vad jag kunde se. Klockan 20.00 packade vi ihop.

Vad kostar egentligen detta engagemang? Alla elever som medverkade kostade inte mer än en biobiljett och representanter från företagen betalade vi väl inte heller, men det var 3 skolledare, cirka 15 lärare och 4 matpersonal som ju på något sätt kostar pengar för företaget "våranskola".

Det behövs en utvärdering som ger svar på orsaken till att så få kom. Finns det inte intresse för mer information? Var dagen eller tiden fel? Hade det inte informerats om det på ett bra sätt?

lördag 19 januari 2013

Kan inte läsa

Varje vecka undervisar jag två IVIK-elever åt gången i förmågan att kunna använda Word. Jag sitter i mitten och så har jag en elev på varsin sida om mig.

De får skriva ord och meningar som passar ihop med årstiden, vädret osv. Den här veckan skrev vi om det vackra vintervädret och solen som skiner på snön. Den ena eleven var ny för mig, men han hade varit i Sverige 1 år så han förstod en del av det jag sa. Den andre eleven har varit mindre tid i Sverige, men har varit hos mig på lektion några gånger förut.

Förutom att hantera datorn och kunna skriva i Word, lär jag dem hantera skrivare, hålslag, pärmar osv. De flesta har aldrig använt ett hålslag eller öppnat en pärm för att sätta in ett papper där.

När lektionen var slut sa den killen som varit hos mig tidigare;
- du förstår, han – den nye kan inte läsa!
Han ville göra mig uppmärksam på vilka svårigheter den nye eleven brottades med. Han ska lära sig att både tala och skriva ett helt nytt språk när han aldrig har fått lära sig läsa på sitt eget hemlandsspråk. Han är cirka 17 år.

När man inte kan läsa så måste väl bokstäver bara vara en oändlig mängd krumelurer och aldrig har han ens sett sådana sorts svenska krumelurer förrän han kom till Sverige. Det går nästan inte att förstå vilka oerhörda utmaningar som de unga som tvingats fly hit, har att leva med.

Närvaro/närvarande

Vad gör vi med elever som endast går till skolan för att få närvaro och därmed studiebidrag? Det finns just nu 2 stycket på ”mitt” program – en två och en trea. De har ingen lust eller ambition att vilja lära sig något utan ”fördriver” endast tiden i skolan. Det är ett pedagogisk utmaning enligt regelverket. Om inte eleverna gör något så är det pedagogernas fel.

För flera av eleverna på programmet har vi lyckats öka närvaron med 100 % - det ska väl räknas som en lyckad pedagogisk utmaning!? Det är precis som att när man lyckats med att komma över ett hinder så räcker aldrig det….

Jag har kallat alla lärare, rektor och specialpedagog för ett möte på måndag kring hur vi ska gå vidare med 2 elever som nu är på skolan varje lektion, men som inte vill göra någonting. Jag har uppmärksammat att de heller inte äter någon under dagen, så där har vi väl ännu en pedagogisk utmaning.

Jag undrar om det är jag som ska kalla till möte - egentligen?

Praktikplats - finns det?

Det var en gång 5 målare som skulle ut på praktik i 6 veckor –men där ser jag ju dem i skolan!?
- Är ni inte ute på praktik?
- Nej det finns ingen praktikplats.
- Men…då kan ni ju ha lektioner hos mig – väl?

Jag kontaktar deras handledare och får bekräftat att de är inne i skolan och visst kan de då fortsätta min webbdesignkurs. De ska upprätta en hemsida var om sina projektarbeten. De har renoverat rum, hallar och tvättstugor. Sedan hade jag tänkt att de skulle blogga om sin praktik – men vad händer nu med den? Konstigt!

måndag 14 januari 2013

Förstöra

Idag var RAM-minnena knyckta ur en stationär dator. För att inte läraren skulle upptäcka det så hade också datorer fått byta plats i salen.

Först kom läraren in och kom på eleven med att plocka i en dator som var öppnad – det var förstås något fel som skulle åtgärdas! Efter lektionen kontrollerade läraren att elevens dator fungerade och det gjorde den. För eleven hade ju bytt plats på sin slaktade dator med en annan. Sedan tog det ett tag för mig att lista ut hur allt uppenbarligen hade gått till.

Vi måste vakta eleverna hela tiden för att inte något ska hända och den här läraren har en 28-grupp som han delar upp för att 14 elever ska kunna använda bärbara datorer i sin lektionssal och andra halvan måste han ha i en datasal som finns på ett helt annat ställe i skolan. Han kan inte befinna sig på båda ställena samtidigt så vad göra?

Det går ju heller inte att komma åt eleven, för så länge man inte ser hela förloppet så kan man ju bara vara säker till 95 % över att det är rätt person man ev anklagar för stöld.

På samma dag blev 3 datorer sabbade och måste åtgärdas. Dator nr 2 hade luckan för en CD-spelare borta och då finns det ju någon som måste stoppa in saker där och dator nr 2 hade programkörningsfel - vilket jag inte vet hur det gått till. Ytterligare 1 dator blev sabbad redan före jul. Så av 17 datorer återstår nu 13 som går att använda och IT-avdelningen verkar inte längre vilja laga dem…..

torsdag 10 januari 2013

Orsak och verkan

Jag läser;
- För barn mellan 0-17 år har medicinering för att kunna sova och för att koncentrera sig fördubblats mellan 2006 och 2012.
- Forskningen säger att allt mer blyföroreningar i luften gör barn våldsamma och aggressiva.
- Lightläsken gör oss deppade och energidrycken gör oss ”höga”.

Det har väl i alla tider funnits sådant som påverkat barn och unga dåligt, men att få koncentrationsproblem redan som barn och inte kunna sova, det berör mig illa. Det är inget "snällt" samhälle som orsakar det - och samhället - det är ju vi vuxna det....

tisdag 8 januari 2013

Betyg för statistikens skull?

Jag läste i facktidningen om den bekymrade grundskoleläraren som av sin chef blivit uppmanad att höja betygsnittet i klassen. Läraren kände sig kränkt och ifrågasatt och såg det som att rektorn bara var ute efter en bättre statistisk placering för skolan.
- Om några elever får lite högre betyg så blir ju både de och föräldrarna glada! Och - då söker fler elever till skolan och det gynnar skolan ekonomiskt!

Om detta är en sanning så skjuter rektorn bredvid målet när det gäller omtanke om eleverna. Att komma in på ett gymnasieprogram på meriter man kunskapsmässigt egentligen inte lever upp till kan bli riktigt besvärligt för eleven.

Men – om sanningen faktiskt är den att rektorn funderar över om det går att undervisa på annat sätt för att eleverna ska nå högre kunskapsmässigt, då kan det ju finnas både en omtanke för elevernas bästa och för skolans bästa, tänker jag.

Den sista tanken verkar inte ha tänkts av den utsatte läraren, kanske därför att den helt enkelt inte är rätt – eller för att en klumpig chef inte kan kommunicera sitt budskap utan att det misstolkas?

Uppstart och A-dag

Nu är vi igång igen – vårterminen har börjat och vi går mot ljusare tider. Första dagen var en så kallad A-dag då personalen samlas för att gemensamt arbeta med något. Eleverna är lediga. Vårt arbete innebar att diskutera och komma fram till samsyn när det gäller hanteringen av rökning, skolk och olämpligt språkbruk. Det är i princip stående punkter varje år.

Vi arbetade också med några av de saker som skolinspektionen inte var nöjd med när de inspekterade skolan tidigare i höst. Nu skulle vi bemöta kritiken genom att svara på frågan hur; alltså hur gör vi egentligen när det gäller att jobba för att eleverna förstår programmålen och hur gör vi för att eleverna ska vara delaktiga i både kursinnehåll och arbetssätt, hur gör vi för att motivera elever som kan nå längre än godkänt att vilja det osv. Vi jobbade i arbetslagen och som vanligt arbetar vi väldigt bra i mitt arbetslag. Vi är 8 lärare som har en mycket öppen och vänlig attityd till varandra, vilket gör att alla deltar flitigt med sina synpunkter och allt landar till sist i sammansatta meningar med genomarbetade ställningstaganden som vi alla är bekväma med.

Rökproblemet bara växer liksom det oacceptabla språkbruket. Det sista året har det riktigt eskalerat och lärare kallas för ”jävla kärring” och elever är ”jävla hora” eller ”feta jävel”. Hur kunde det bli så här på vår fina skola? Förr när jag läste om andra skolors problem med fula ord som automatiskt ger både hårdare klimat och otrevlig stämning, kunde jag nästan inte tro på att det var så - därför att vi i princip aldrig hörde detta hos oss. Det var definitivt inga elever som kallade någon lärare för "jävla kärring", det är jag helt säker på. Hittills har jag inte blivit utsatt för det men det är väl antagligen bara en tidsfråga när också jag drabbas.