En pärm vore bra

- Finns det något jag eller någon annan på skolan kan göra för att hjälpa dig?
Nu är snart tiden i skolan ute och eleven har 9 kurser på gång. I 7 av kurserna riskerar han att få IG. En del lärare säger att det är av lathet och andra funderar över andra orsaker.

- Ja, du kan fixa en pärm med flikar - en flik för varje ämne och sätta in de uppgifter som jag ska göra där. Då vet jag var allt finns samlat och när jag vill göra något hemma så är det bara att ta pärmen och plocka fram uppgiften. Det är ett problem, förstår du, med alla papper som ligger överallt hemma. Jag har säkert fått 3-dubbelt av uppgiftspapper av allt, men när jag får lust att göra något så hittar jag i alla fall inget och då får det vara. Jag ska nog försöka städa i pappershögarna den här helgen.

Ja - tänk om alla elever kunde ha en gammal hederlig pärm där de sätter in sina papper under flikar, för jag tror att för många handlar det helt enkelt om att hålla reda på papper. Man skulle ju kunna tänka sig att det i dagens skola skulle fungera med datafiler, men skolan saknar system för det och skolmailen använder inte eleverna. Jag har ju, som jag tidigare skrivit om, försökt introducera wikispacessidor för alla klasser, men inget ämne/lärare nappade på det.

Nåväl - jag försökte samla ihop uppgifterna idag innan jag gick från skolan. Svenskaläraren suckade och sa att det tar tid för kursen har pågått i 2 år och hon måste leta fram uppgifter också från gamla pärmar. Jag förstår förstås också att har eleven inte gjort något på 2 år i en kurs och kursen är slut om några månader så är det en omöjlighet att fixa. Eleven tror sig kunna klara av det och då måste ju jag också tro på det och iordningsställa pärmen!

Lärare pratar med varandra

Tåget var försenat och jag kom därför 50 minuter försent till skolan. Elevgruppen som jag hade projektarbetstid med var inte på plats. Det var i alla fall 30 minuter kvar av lektionspasset och när jag såg 2 av eleverna på torget bad jag dem komma till lektionssalen.

- Vi har redan arbetat färdigt, sa de.

- Ja – vi slutade tidigare från svenskan och arbetade då med projektrapporten – och vi använder ju våra egna datorer!

Jag kände mig inte helt tillfreds med deras svar och sökte upp svenskaläraren för att fråga om de slutat tidigare från hennes lektion. Hon såg frågande på mig och sa att ”kanske jag släppte dem 2-3 minuter innan lektionstiden var slut.

- Arbetade de med att skriva på projektrapporten då, var min nästa fråga.

- Nej, nej – de arbetade naturligtvis med Svenska B!

Det är väldigt konstigt att elever tycks tro att vi lärare inte pratar med varandra!

Det är sista året som jag behöver kämpa med att få eleverna till en godkändnivå i kursen "Projektarbete". En kurs som skulle kunna vara så rolig, är för många elever en enda stor plåga som uppfattas av dem vara helt utan värde.

Minimässa

På måndag kväll kl 18.30 var det minimässa på skolans torg. Programmen skulle visa upp sig och också representater för olika branscher. Det var en sådan mässa även förra året men jag var inte med då. I år blev jag ombedd av programmet att komma och vara med. Annars är det bara de så kallade informatörerna, dvs lärare som speciellt är med vid olika tillställningar och informerar om programmen, som gör detta. Det är samma personer som också är programansvariga. Från el-programmet ställde 5 lärare och 5 elever upp. Vi ställde i ordning en stor del av det som vi också visade upp på Öppet Hus i höstas. Mitt på torget fanns ett bord fullt med god mingelmat.

Mässan är till för att informera grundskoleelever och deras föräldrar om program och branscher som kan ge jobb. Det kom 7 elever och 3 föräldrar - vad jag kunde se. Klockan 20.00 packade vi ihop.

Vad kostar egentligen detta engagemang? Alla elever som medverkade kostade inte mer än en biobiljett och representanter från företagen betalade vi väl inte heller, men det var 3 skolledare, cirka 15 lärare och 4 matpersonal som ju på något sätt kostar pengar för företaget "våranskola".

Det behövs en utvärdering som ger svar på orsaken till att så få kom. Finns det inte intresse för mer information? Var dagen eller tiden fel? Hade det inte informerats om det på ett bra sätt?

Kan inte läsa

Varje vecka undervisar jag två IVIK-elever åt gången i förmågan att kunna använda Word. Jag sitter i mitten och så har jag en elev på varsin sida om mig.

De får skriva ord och meningar som passar ihop med årstiden, vädret osv. Den här veckan skrev vi om det vackra vintervädret och solen som skiner på snön. Den ena eleven var ny för mig, men han hade varit i Sverige 1 år så han förstod en del av det jag sa. Den andre eleven har varit mindre tid i Sverige, men har varit hos mig på lektion några gånger förut.

Förutom att hantera datorn och kunna skriva i Word, lär jag dem hantera skrivare, hålslag, pärmar osv. De flesta har aldrig använt ett hålslag eller öppnat en pärm för att sätta in ett papper där.

När lektionen var slut sa den killen som varit hos mig tidigare;

- du förstår, han – den nye kan inte läsa!

Han ville göra mig uppmärksam på vilka svårigheter den nye eleven brottades med. Han ska lära sig att både tala och skriva ett helt nytt språk när han aldrig har fått lära sig läsa på sitt eget hemlandsspråk. Han är cirka 17 år.

När man inte kan läsa så måste väl bokstäver bara vara en oändlig mängd krumelurer och aldrig har han ens sett sådana sorts svenska krumelurer förrän han kom till Sverige. Det går nästan inte att förstå vilka oerhörda utmaningar som de unga som tvingats fly hit, har att leva med.

Närvaro/närvarande

Vad gör vi med elever som endast går till skolan för att få närvaro och därmed studiebidrag? Det finns just nu 2 stycket på ”mitt” program – en två och en trea. De har ingen lust eller ambition att vilja lära sig något utan ”fördriver” endast tiden i skolan. Det är ett pedagogisk utmaning enligt regelverket. Om inte eleverna gör något så är det pedagogernas fel.

För flera av eleverna på programmet har vi lyckats öka närvaron med 100 % - det ska väl räknas som en lyckad pedagogisk utmaning!? Det är precis som att när man lyckats med att komma över ett hinder så räcker aldrig det….

Jag har kallat alla lärare, rektor och specialpedagog för ett möte på måndag kring hur vi ska gå vidare med 2 elever som nu är på skolan varje lektion, men som inte vill göra någonting. Jag har uppmärksammat att de heller inte äter någon under dagen, så där har vi väl ännu en pedagogisk utmaning.

Jag undrar om det är jag som ska kalla till möte - egentligen?

Praktikplats - finns det?

Det var en gång 5 målare som skulle ut på praktik i 6 veckor –men där ser jag ju dem i skolan!?

- Är ni inte ute på praktik?

- Nej det finns ingen praktikplats.

- Men…då kan ni ju ha lektioner hos mig – väl?

Jag kontaktar deras handledare och får bekräftat att de är inne i skolan och visst kan de då fortsätta min webbdesignkurs. De ska upprätta en hemsida var om sina projektarbeten. De har renoverat rum, hallar och tvättstugor. Sedan hade jag tänkt att de skulle blogga om sin praktik – men vad händer nu med den? Konstigt!

Förstöra

Idag var RAM-minnena knyckta ur en stationär dator. För att inte läraren skulle upptäcka det så hade också datorer fått byta plats i salen.

Först kom läraren in och kom på eleven med att plocka i en dator som var öppnad – det var förstås något fel som skulle åtgärdas! Efter lektionen kontrollerade läraren att elevens dator fungerade och det gjorde den. För eleven hade ju bytt plats på sin slaktade dator med en annan. Sedan tog det ett tag för mig att lista ut hur allt uppenbarligen hade gått till.

Vi måste vakta eleverna hela tiden för att inte något ska hända och den här läraren har en 28-grupp som han delar upp för att 14 elever ska kunna använda bärbara datorer i sin lektionssal och andra halvan måste han ha i en datasal som finns på ett helt annat ställe i skolan. Han kan inte befinna sig på båda ställena samtidigt så vad göra?

Det går ju heller inte att komma åt eleven, för så länge man inte ser hela förloppet så kan man ju bara vara säker till 95 % över att det är rätt person man ev anklagar för stöld.

På samma dag blev 3 datorer sabbade och måste åtgärdas. Dator nr 2 hade luckan för en CD-spelare borta och då finns det ju någon som måste stoppa in saker där och dator nr 2 hade programkörningsfel - vilket jag inte vet hur det gått till. Ytterligare 1 dator blev sabbad redan före jul. Så av 17 datorer återstår nu 13 som går att använda och IT-avdelningen verkar inte längre vilja laga dem…..

Orsak och verkan

Jag läser;

- För barn mellan 0-17 år har medicinering för att kunna sova och för att koncentrera sig fördubblats mellan 2006 och 2012.

- Forskningen säger att allt mer blyföroreningar i luften gör barn våldsamma och aggressiva.

- Lightläsken gör oss deppade och energidrycken gör oss ”höga”.

Det har väl i alla tider funnits sådant som påverkat barn och unga dåligt, men att få koncentrationsproblem redan som barn och inte kunna sova, det berör mig illa. Det är inget "snällt" samhälle som orsakar det - och samhället - det är ju vi vuxna det....

Betyg för statistikens skull?

Jag läste i facktidningen om den bekymrade grundskoleläraren som av sin chef blivit uppmanad att höja betygsnittet i klassen. Läraren kände sig kränkt och ifrågasatt och såg det som att rektorn bara var ute efter en bättre statistisk placering för skolan.
- Om några elever får lite högre betyg så blir ju både de och föräldrarna glada! Och - då söker fler elever till skolan och det gynnar skolan ekonomiskt!

Om detta är en sanning så skjuter rektorn bredvid målet när det gäller omtanke om eleverna. Att komma in på ett gymnasieprogram på meriter man kunskapsmässigt egentligen inte lever upp till kan bli riktigt besvärligt för eleven.

Men – om sanningen faktiskt är den att rektorn funderar över om det går att undervisa på annat sätt för att eleverna ska nå högre kunskapsmässigt, då kan det ju finnas både en omtanke för elevernas bästa och för skolans bästa, tänker jag.

Den sista tanken verkar inte ha tänkts av den utsatte läraren, kanske därför att den helt enkelt inte är rätt – eller för att en klumpig chef inte kan kommunicera sitt budskap utan att det misstolkas?

Uppstart och A-dag

Nu är vi igång igen – vårterminen har börjat och vi går mot ljusare tider. Första dagen var en så kallad A-dag då personalen samlas för att gemensamt arbeta med något. Eleverna är lediga. Vårt arbete innebar att diskutera och komma fram till samsyn när det gäller hanteringen av rökning, skolk och olämpligt språkbruk. Det är i princip stående punkter varje år.

Vi arbetade också med några av de saker som skolinspektionen inte var nöjd med när de inspekterade skolan tidigare i höst. Nu skulle vi bemöta kritiken genom att svara på frågan hur; alltså hur gör vi egentligen när det gäller att jobba för att eleverna förstår programmålen och hur gör vi för att eleverna ska vara delaktiga i både kursinnehåll och arbetssätt, hur gör vi för att motivera elever som kan nå längre än godkänt att vilja det osv. Vi jobbade i arbetslagen och som vanligt arbetar vi väldigt bra i mitt arbetslag. Vi är 8 lärare som har en mycket öppen och vänlig attityd till varandra, vilket gör att alla deltar flitigt med sina synpunkter och allt landar till sist i sammansatta meningar med genomarbetade ställningstaganden som vi alla är bekväma med.

Rökproblemet bara växer liksom det oacceptabla språkbruket. Det sista året har det riktigt eskalerat och lärare kallas för ”jävla kärring” och elever är ”jävla hora” eller ”feta jävel”. Hur kunde det bli så här på vår fina skola? Förr när jag läste om andra skolors problem med fula ord som automatiskt ger både hårdare klimat och otrevlig stämning, kunde jag nästan inte tro på att det var så - därför att vi i princip aldrig hörde detta hos oss. Det var definitivt inga elever som kallade någon lärare för "jävla kärring", det är jag helt säker på. Hittills har jag inte blivit utsatt för det men det är väl antagligen bara en tidsfråga när också jag drabbas.