Jag läste i facktidningen om den bekymrade grundskoleläraren som av sin chef blivit uppmanad att höja betygsnittet i klassen. Läraren kände sig kränkt och ifrågasatt och såg det som att rektorn bara var ute efter en bättre statistisk placering för skolan.
- Om några elever får lite högre betyg så blir ju både de och föräldrarna glada! Och - då söker fler elever till skolan och det gynnar skolan ekonomiskt!
Om detta är en sanning så skjuter rektorn bredvid målet när det gäller omtanke om eleverna. Att komma in på ett gymnasieprogram på meriter man kunskapsmässigt egentligen inte lever upp till kan bli riktigt besvärligt för eleven.
Men – om sanningen faktiskt är den att rektorn funderar över om det går att undervisa på annat sätt för att eleverna ska nå högre kunskapsmässigt, då kan det ju finnas både en omtanke för elevernas bästa och för skolans bästa, tänker jag.
Den sista tanken verkar inte ha tänkts av den utsatte läraren, kanske därför att den helt enkelt inte är rätt – eller för att en klumpig chef inte kan kommunicera sitt budskap utan att det misstolkas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar