Skratt och gråt

Det är sista dagen med målareleverna som jag haft i kursen webbdesign. Det är sista gången som jag haft den kursen, för den finns inte kvar i GY11. Vi dricker coca cola och äter bullar och glass. Jag kommer att sakna dessa glada, positiva och roliga eleverna. En gång skrattade eleven L så mycket att han inte kunde sluta skratta! Det är sådana här elever som gör att man orkar med allt det andra....

- Jag måste hämta ett glas till. Deras karaktärsämneslärare kommer för att också ha det lite festligt tillsammans med oss.

Jag öppnar dörren till personalrummet och möts av en storgråtande yngre kollega.
- Men hur är det, säger jag, och kramar om henne.
- Du kan följa med ut till min lilla fest om du det kan göra dig lite gladare, försöker jag.

Det finns flera kollegor där som redan tagit hand om henne, så jag hämar mitt glas och återvänder till eleverna.

Efteråt tycker jag mig höra att orsaken är något som jag inte kan skriva........tror jag.....jag måste vara säker först att jag hörde rätt,

I Lärarnas tidning nr 7/2013 står det att en av fyra lärare lämnar yrket efter fem år. Många gör det nog för att hitta alternativa karriärer med högre lön, men jag tänker på min unga kollega som satt och gråt, därför att den som borde stödja inte förstod att göra det. Hon är en alldeles utmärkt lärare med stort engagemang och vilja att förändra och verka för bl a en bättre arbetsmiljö i skolan. Hon skulle passa bra på många olika alternativa arbetsplatser, men hon behövs i skolan och ingen ska väl behöva gråta på sin arbetsplats?

Göra, göra, göra

När det är 1 vecka kvar tills betygen ska sättas för årskurs treor, då dyker elever upp som jag inte sett på 4 veckor! Nu ska allt göras på 5 dagar och vi lärare ska stå i givakt och ställa upp på alla krav.

Återigen - vart har målet "kunskap" tagit vägen? Återigen står vi vid situationen göra - bocka av - göra - bocka av. Ett evigt görande för att bara ha gjort och inte för att lära något. Jag är så evinnerligt trött på det här. Eleven har rättigheten fram t o m sista läsårsdag. Vi lärare har ingen rättighet, bara skyldigheter.

Vem bestämmer 4

- Ni måste lämna in arbetet före fredag för då sätter jag betygen, säger jag.
- Nej, på måndag är sista dagen, säger eleven.
- Jag sätter betygen på fredag!

Vem bestämmer 3

Vi ska ha slutprov V 21, det var bestämt redan vid iövergripande planeringen i augusti 2012. Likväl finns elev som vill ha uppskov och göra provet V 22.
- Nej det får du inte, du måste göra provet den här veckan.

Eleven kom inte på onsdag när alla andra gjorde provet. Eleven kom inte på torsdag och nu får vi se om eleven kommer på fredag. Sedan är det V 22.

Vem bestämmer 2

En lärare kommer och pratar med mig och berättar om följande samtal med elev.

- Du har detta moment kvar att göra i kursen.
- Måste jag göra det?
- Ja det måste du!
- Varför då, det är väl bara att skita i.
- Nej, det tillhör det som du måste göra i kursen för att få E
- Va onödigt – va spelar det för roll – du får väl lön ändå!-

Vem bestämmer vad som måste göras för att få godkänt?

Vem bestämmer 1

Jag sitter i arbetsrummet när två elever kommer in för att tala med sin lärare och följande samtal utspelar sig.

- Ska vi ha lektion idag?
- Ja det är klart vi ska ha!
- Men är inte kursen slut nu?
- Nej
- Vad ska vi göra då?
- Det får ni strax reda på – strax börjar vi.

Ilsket vänder eleverna på klacken och ”stampar” iväg ut ur lärarens arbetsrum.

Lektionen börjar men inga elever kommer – de har ”stampat” hem och tydligen bestämt sig för att kursen nu är slut.

Vem bestämmer när kursen är slut?

Vem bestämmer?

I en 3:a finns bara 4 elever varav endast 2 brukar vara i skolan. Idag hörde jag att de frågade läraren vad de skulle göra idag - vi har väl slutat kursen?

Nej, sa lärararen vi har allt lite kvar. Vi har lektion som vanligt!

De blev märkbart sura och vidhöll att kursen var slut.
Sen gick de hem!?

Var har respekten för läraren tagit vägen?

Nedskräpning

Under caféborden på skolans torg ligger små, små pappersbitar. Det är sönderrivna papper som eleverna strött likt konfetti på golvet. Jag undrar om de inte tänker alls eller om det grundar sig på en kvinnosyn - det är städerskan som ska göra något också! Hela året har vi försökt att få eleverna att inte stöka ned på torget där cafeterian finns, men uppenbarligen utan resultat. Det känns så modfällt att aldrig komma något framåt med beteendearbetet.
Vi misslyckas med nedskräpningen, vi misslyckas med rökningen inom skolområdet, vi misslyckas med språkbruket.........
Det känns inte bra!

Brottsofferjouren

Brottsofferjouren besökte skolan och pratade först för ettor och sedan för tvåor och till sist för treor. Syftet med besöket är att sprida kunskap om att de finns.

Om man har blivit utsatt för brott så ska polisen fråga om man vill ha kontakt med brottsofferjouren för att få brottsofferstöd - det är lag på det nu.

De har tystnadslöfte, kostar inget och för ingen dokumentation. De kan också följa med till tingsrätten om man t ex ska vittna. De kommer i kontakt med cirka 50 personer/månad.

De har också två grupper som träffas för att få stöd och det är de som utsatts för våld i hemmet och unga som utsatts för våldtäkter.

Jag undrar - var befann sig alla treor? Jag räknar till 7 elever från el-programmet och 1 elev från transport som sitter på rad 1 och 3 - det känns lite ödsligt och lite "skämsigt".

Skriva och hantera word

Igår hade vi pim-träff igen. Det kom 7 pedagoger som ville ha stöd med flik 3. Det är roligt att se att även de som inte tycker sig kunna nästan någonting, entusiastiskt på samma gång som kämpigt, lär sig hantera datorn och programmen. PIM är en strålande "uppfinning".

Interaktiva tavlor

Idag tog jag äntligen tag i det önskemål som kom fram från bygg- och fordonslärarna som var med på SETT-mässan; nämligen interaktiva tavlor. De har själva valt ut de som de vill ha i lärandet hos sig och nu gäller det för mig att försöka hitta den sista biten att gå, d v s hitta pengar från kommunen och stöd från it-enheten. Förfrågan är ivägskickad. Kostnad ca 20 000 för två stycken. Detta är kanske inte den modell som alla vill ha, men någonstans måste vi börja för annars står vi still i 5 år till!

Observationsdags

Idag har jag observerat. Först fick jag fräscha upp mina kunskaper om observationer rent teoretiskt. Jag bestämde mig för att försöka genomföra en ostrukturerad observation för att få kunskap om vad som egentligen händer på lektionerna som klassen har. Vad gör eleverna och lärarna egentligen? Och då menar jag det som man själv som lärare inte hinner observera, när man står mitt uppe i en lektion och som kanske påverkar lärandet mer än vad man önskar.

1 h 40 min observerade jag. Jag ritade först ett schema över salen och klistrade upp bilder på eleverna på mitt papper utifrån där de åtminstone satt från början och numrerade dem. Sedan använde jag nummer när jag antecknade vad som hände, för att det dels skulle gå fortare, men också för att jag sedan skullle kunna se mönster lite lättare.

Jag satt kvar 2 extra timmar på skolan ikväll och skrev rent mina anteckningar och sedan ägnade jag 1 timme på tåget åt att analysera vad jag skrivit.

Imorgon kommer en ny observation med samma klass men i en kärnämneskurs - det ska bli intressant att se om observationsresultaten kommer att likna varandra eller skilja sig åt.

Jag tycker att det är roligt att få göra det här och kanske hitta nya nycklar att använda för att lösa de problem som finns i klassen.

Omöjligt eller?

Under 2 timmar har vi suttit i möte för att diskutera en klass. 3 lärare, 1 kurator, 1 specialpedagog och 1 rektor. Ett helt läsår har snart passerat och nästan alltid brukar vi ju till slut lyckas med att få de nya eleverna att börja bli och uppträda som gymnasieelever, d v s nästan vuxna människor. Men här hjälper ingenting. Det retas, slås, pikas, störs och används ett helt oacceptabelt språkbruk, ja kanske också droger? Det blir ingen arbetsro och därmed blir förstås inlärning och betyg lidande. Ingen verkar ska/få vilja lära och vara duktig i skolan. Jag har inte eleverna själv i någon kurs, men jag gör gärna något för att vi ska kunna reda upp det här - men vad?

- Jag skulle kunna gå in under några lektioner och observera, säger jag. Som observatör kan man faktiskt upptäcka saker som man inte hinner med att se när man är undervisande lärare. Jag tänker tillbaka på den observation jag gjorde under min masterutbildning och där jag faktiskt upptäckte ett samspel som var igång mellan elever i alla möjliga konstellationer och som låg till grund för en oro i klassrummet.

- Ja - sa alla (tror jag) på mötet - i alla fall hörde jag ingen som sa "nej".

Nu ska jag skall försöka planera för 3 sådana observationer V 20 och V 21. Jag hoppas att jag skall kunna se/upptäcka någon ny tråd som vi kan försöka dra och nysta i.

Kanske nya svenskar

De är17 och 18 år och har varit i vår skola 14 dagar. Jag träffar dem för första gången och de får skriva sin namn på ett papper och jag försöker lära mig uttala dem rätt. 

I sitt hemland har de gått i skolan sådär 5-6 år, berättar de.

- Ungdomarna ni möter här har gått först 9 år i skolan och nu plus 3 här på gymnasiet, säger jag.

De har mycket att lära – men först gäller svenska språket – att förstå och att själv kunna prata. Dator har de aldrig använt i sitt hemland och det är ju där jag kommer in i bilden nu. Jag sitter mellan dem och allt vi säger, säger vi både på engelska och på svenska. Jag skriver korta meningar på mitt papper och de skriver av min text i Word. Jag har aldrig träffat några så lättlärda invandrarelever. De snappar upp allt jag säger direkt, försöker om och om igen säga de svenska orden och meningarna. Till sist skriver vi ut papperen, gör hål med hjälp av hålslagare och sätter in i pärmar. Detta är ju också helt nya saker att lära sig hantera.

De ber om att få skriva ut ett eget papper att få ta med hem och läsa för sina syskon. Så glad jag blir och frågar lite försiktigt om de också har någon förälder där hemma. Jo då, både mamma och pappa är med och de lovar mig att läsa för dem också. Jag tänker att just så kan ju inlärning av svenska språket faktiskt spridas från lektionssalen i skolan och ända in i hemmet.

Men för att det skall kunna fokuseras så här bra på skolan, krävs det att de unga som kommer inte har alltför mycket skador i kropp och själ att bära på.

Enkäten och 4 tilläggsfrågor

Nu är det klart med det årliga ifyllande av "mobbningsenkäten". Alla elever ska besvara en massa frågor om beteenden, språkbruk, mobbning, trakasserier osv. Det är rena karusellen. Ytterst blir det kuratorns ansvar med stöd av mig när det gäller tekniken och programvaran och allt ska fungera med det. Fast ytterst, på riktigt, är det ju rektors ansvar, men från min poit of view så är det kuratorn som har ansvaret för att det blir gjort.

Samma dag som vi startade upp undersökningen så kom jag på den briljanta idén att efter att den digitala enkäten var besvarad, så fick eleverna besvara 4 frågor på papper sóm jag sammanställt;

* Hur ofta har du datorn med dig till skolan?
* Hur ofta använder du datorn i skolan?
* Vad använder du datorn till i skolan?
* Använder du några specialprogram inom karaktärs- respektive kärnämnena?

Det ska bli väldigt intressant att få veta hur satsningen 1-1 har blivit. Använder ettorna datorn mer än tvåor och treor tro? Har ettorna med sig datorn till skolan varje dag för att använda den i undervisningen varje dag? Ja - har man inte jobb - så skaffar man sig!

Sett-blogg för pedagoger

Nu var det för länge sedan jag skrev något här, men skälet är en annan blogg. Jag har varit på SETT-mässan tillsammans med bl a 30 av pilot-pimmarna. På mässan fanns förstås många utställare men också över 100 föreläsningar att gå på. Som mest kunde man hinna med 5-6 föreläsningar per dag, om man valde bort utställarna. Jag var på 3 föreläsningar på onsdag och 3 föreläsningar på torsdag. Då hann jag också bra med att ta del av mässutställarna.

Det var väldigt mycket elektroniska skrivtavlor på mässgolvet och det var väldigt mycket prat om bloggar på föreläsningarna. Nu - tänkte jag - kanske det skulle gå att få mina arbetskamrater att börja blogga. Jag har försökt flera gånger under åtminstone de sista 5 åren (kanske längre tillbaks) men har ej lyckats.

Jag startade upp en "ortsnamn"-sett-blogg redan på kvällen på hotellet och i bussen hem berättade jag att nu var alla pim-piloter i bussen inbjudna till bloggen för att ge kommentarer på mina inlägg, men också som författare. Jag såg framför mig hur vi alla skulle skriva om de föreläsningar som vi varit på. Jag skrev alltså om 6 stycken och om de andra 30 också varit på i genonsnitt 6 föreläsningar så kan det bli 186 st inlägg - med kommentarer! Vilken bra blogg det skulle bli för oss! Tänk att kanske få en inblick i varenda föreläsning som gavs! Vilken guldgruva att ösa ur!

Vad tror ni hände? Jag fick två kommentarsvar på första inlägget och sedan inget mer. Jo - 6 stycken har tackat "ja" till att medlemsskap och därmed författare! Nu går jag bara och väntar på ketchupeffekten - för inte ska jag väl misslyckas även den hör gången?!