Drygt 2 veckor

Nu har mina kollegor - eller före detta kollegor - varit igång mer än 2 veckor och jag har fortfarande inte landat i att jag inte får vara med. Jag vet inte hur det ska gå med de över 100 pim-deltagare som är igång. Vi är tre som aktivt arbetar med pim-utbildningen, men jag har alla listor och allt material och behöver få prata med de andra och lämna över arbetsmaterialet till dem. Jag har bett om en tid för det och väntar på svar. Då och då dyker pim-e-post upp i min brevlåda och jag svarar förstås på dem, men det känns olustigt att inte riktigt veta hur jag ska hantera det hela.

Fy, vilket dåligt avslut jag fick på min långa tjänstgöring i kommunen! Jag måste på något sätt mer få berätta om hur det kan gå när man fortbildar sig mycket och ingen rektor vet hur sådan kunskap ska tas tillvara. Det är tur att jag fortfarande inte tvivlar på vad jag kan, för då hade jag helt gått under nu!

Tankar den 12 juli..

Att få avsluta ett arbete så här abrupt efter 18 år känns väldigt snopet, oförståeligt och väldigt besviket. Jo, jag bad själv om att bli uppsagd i julas av rektor, men inget hände och ingen rektor har pratat med mig innan själva uppsägningen. Det var inte alls på tal när jag hade lönesamtalet under våren. Det är riktigt frustrerande att inte få göra klart det som jag påbörjat. Hur jag än vrider och vänder på allt, så kommer jag fram till den slutsatsen att det jag gjort sista året inte har något värde utifrån rektorers point of vieu, utan kan skippas. Jag förstår inte hur jag skall komma till normalläge igen.
Ja, jag vet att det var jag som valde detta alternativ, men det andra alternativet innehöll ingenting av det som jag själv tycker att jag är väldigt bra på och brinner för. Jag måste försöka inse att jag fick ett sista år, när jag mycket arbetade med skolutveckling på många olika sätt. Ingen av de tre rektorerna såg det, men jag själv känner en god tillfredsställelse för det arbetet. Och det där viktiga som inte blev klart …..ja, jag måste försöka släppa det….