En gång lärare...

En gång lärare - alltid lärare!? Jag gick för att handla min första arbetsfria dag i staden.

En man tittar på mig och frågar lite försiktigt om jag kan hjälpa honom med – något med pengar och telefon, han räcker fram sin nya fina telefon till mig.

Vänta – glasögon på först. Så förstår jag att han har fått en kod som ska slås in för att pengar ska överföras. Vi läser och vi försöker göra som det står – flera gånger. Hur är instruktionen skriven egentligen? Efter alla siffror ska det ju vara staket förstås, men på instruktionen står ”ok” knappen före staketet. Jaha ja – det är ju en sak man bara ska kunna!! Men skam den som ger sig, vi knappar på och …så har vi klarat det – hurra!

- Är du lärare, säger han och tittar på mig. Jag blir lite förvånad och säger att ”ja och kan du gissa vad för sorts lärare?” "Nu har jag fått lära mig något nytt av dig!" Sedan pratar vi lite om allt. Han kom från Syrien för 11 månader och hade gått SFI i 6 månader och kunde redan svenska riktigt bra. - Jag lyssnar mycket när andra talar, sa han, och försöker lära mig därigenom.

Så tog vi farväl och gick åt varsitt håll.

Jag hade inte gått mer än 500 m så stötte jag på ett gäng förvirrade gymnasieungdomar som inte visste var och hur de skulle gå.
- Behöver ni hjälp, frågade jag.
- Jaa, vi har blivit utskickade för att med kartas hjälp hitta pinnar. Det är ett slags friskvårdsprojekt som kommunen bedriver och innebär att man just letar pinnar med bokstäver på.
- Okey, sa jag, följ med mig, jag ska bara lämna mina kassar hemma så ska jag följa med er. Det är ett strålande väder och väldigt lämpligt att vara ute och gå med ett gäng glada ungdomar i. Jag som just förlorat ”mina egna” ungdomar, tog nu chansen när den yppades. De gick i stadens privatgymnasium och idrottsläraren satt inne på rummet och väntade.

Jag kunde ju inte låta bli att förhöra mig om vilken teknik de hade och fick veta att de hade bärbara datorer men inte lärplattor, det hade bara lärarna köpt sig.
- De måste ju först lära sig själva använda dem, förstår ni väl, sa jag och skrattade.

Ja – så fick jag vara till nytta idag också – hurra! Och fick lite mer kunskap på köpet!