Tillfälligt tillbaka

Igår var jag tillbaks på brottsplatsen för första gången efter att jag blivit utkastad med badvattnet.

Oj – jag kanske skulle satsa på att bli deckarförfattare!

Men både jag och datasalen försvann i ett utkast! Utan att nästan ingen på skolan visste om det - gissa förvirringen (frustrationen) som uppstod vid höstens uppstart när 1/3 av eleverna inte har egen dator eller ens tillgång till en dator! Eller när det inte finns någon på plats som kan ordna nya konton eller låsa upp låsta konton.

Det gick bra att gå in där igen i alla fall – jag gick dit på eftermiddagen när inga elever och knappt några lärare var kvar. Det räckte väl med den information jag fick av de jag mötte! Jag var saknad- tack!

Det som gjorde mest ont att höra var att inte rektor hade informerat om att jag slutat. Inte ett ord hade sagts på uppstarten. Rykten fick gå mellan munnar och öron. Trenden håller i sig; det som är besvärligt ska tystas ned så glömmer vi.

Jag stötte på ett nytt ansikte – den nye ivik-läraren i svenska och sa att jag hade haft eleverna någon timme i veckan och frågade om han sett det de gjord då – det visste han såklart inte något om. Hur skulle han veta det när ingen annan i skolan vet att i träskåpet i datasalen finns en hylla full med ivik-elevers pärmar. I pärmarna finns deras första stapplande texter på svenska, värdefulla för dem och värdefulla för den som ska fortsatt lära dem ett nytt språk. Han var förstås jättetacksam för att jag visade och berättat hur jag hade tänkt och gjort.

Halva min personliga arbetsplats fanns kvar så jag kunde starta datorn och hämta det som behövdes för pim-träffen som var anledningen till att jag åkte till skolan. Jag ville prata med de andra pim-handledarna om situationen, men det blev knappt någon tid till det. Det där med pim verkar rinna ut i sanden…..